guggelutt

Tyvärr blir det inga bilder av vare sig "Musslan" eller monteringen som jag jobbat med idag.

 

Fick ett samtal från ett av mina sökta jobb som fick mig att grina av ilska. Eller mest kände jag mig väl kränkt. "Ja hej, du ringde för nån vecka sen..." Om man kallar fyra veckor för nån vecka så okej, men är jag typisk Stockholmare som tycker att fyra veckor och en dag är lite mer än "nån vecka"? Och om man tänker att jag var där på intervju i mitten av april så tycker jag inte att jag direkt försökt stressa någon... Jag ringde för drygt fyra veckor sedan för jag ville veta vad jag behöver komplettera med för att bli attraktiv inom mitt fack... men nej då, jag fick höra att jag är kompetent och välutbildad, har bred erfarenhet och är mycket social så enda anledningen till att jag inte fick jobbet var att det gick till nån annan. Jag påpekade att det känns skumt för en nyinflyttad som sökt tre tjänster där den första uppenbart är uppgjord på förhand, den andra (och det var han som ringde som intervjuade för denna tjänst) ges åt någon som dök upp som gubben i lådan efter att anställningsintervjuerna var klara och den tredje tjänsten vakantsattes. De har ringt EN av mina referenter till ETT av jobben. Kom inte och säg att jag är attraktiv på arbetsmarknaden. I synnerhet som han påstod att socknen var i stort behov av personer med min utbildning från andra håll i landet då de inte kan producera tillräckligt själva. Men hallå! Vad är detta annat än är ren svågerpolitik framfört av en fegis! Alternativet är att jag inte är intressant för jag är en fet, halvgammal kärring som dessutom har varit långtidsjukskriven. Att jag inte fått tjänsterna har jag inga problem med att acceptera på rätt grunder, men inte att behöva vänta i 4-8 veckor efter tillsättning eller utlovat besked för att få veta det. Vilka som fått tjänsterna har jag båda gångerna fått veta på annat sätt långt före beskedet från arbetsgivarna. Svagt! Dåligt. Urdåligt! Var uppriktig istället och sluta ödsla min tid på något som aldrig kommer hända. Synd att jag inte kan prata för mig själv, jag har ju lättare att skriva och det har ju en minimal effekt i sammanhang som dessa.

 

Detta gjorde hursomhelst att jag glömde fotografera dagens alster trots att jag varit mycket flitig. Tack och lov för min knyppeldyna! Jag tog mig igenom denna lilla kris på ett par timmar medan jag knypplade klart "musslan" i guld och svart silketråd. Faktiskt har jag redan släppt hela historian. Livet består av mer än korkade arbetsgivare. Dags att gå vidare i livet!