guggelutt

Igår natt reds jag av maran....

 

... jag satt uppe och genomlevde ångesten medan jag virkade vid TV:n till klockan tre och ljuset började återkomma på allvar. Då gick jag och lade mig, så gårdagen genomlevdes i "baksmälla" som jag kallar de tillstånd som mycket väl kan vara sviterna av ett fylleslag, men likaväl kan drabba en ändå. Det är de dagar man är däven, trött, svårt med koncentrationen, kan vara så enkelt som en förkylning i antågande eller, ja ni vet. Bad hair day, en dålig dag helt enkelt. Men för min del var det sviterna av en existentiell ångest där jag kände att livet tar slut här, jag är överbliven, fet, stagnerad och misslyckad, inte ens oönskad utan ett ingenting. Jag minns inte vad jag såg på TV:n, tror det var Rocky, virkade och virkade, pratade med monstren, höll näsan ovanför ytan till dess de försvann så pass i det gryende morgonljuset och jag somnade av pur utmattning.

 

Jag har inga problem med mörkret. Jag älskar nattliga promenader, älskar att sitta i paviljongen och titta på stjärnorna, men på natten lever också monster som självömkan, mardrömmar, ångest. De kan dyka upp på dagen också, men hos mig blir de aldrig så stora då. De bleknar i den "verkliga" världen.

 

Resultatet av nattmaran syns på mina virkade African Flowers. Färgkombinationen är vacker, men inte på det sätt jag virkade ihop dem till mörka klumpar och de blev olika stora också... men syftet var ju inte att få ett vackert resultat där mitt i natten, utan att genomlida själens mörker. Igår började jag ta upp dem och håller nu på att virka om dem så färgerna kommer till sin rätt och blir harmoniska blommor. Lite knyppling blev det också. Och tvätt av genomsvettade lakan. Och en ny idé kring det tittskåp jag skulle vilja göra. Mer om det en annan gång, men titta på --> den här <-- sidan. Det kan väl bli en söt liten knyppelgumma! Och jag är så väl medveten om min flykt från det svarta hålet som hotar att uppsluka mig. Men finns det ångest så finns det lättnad, finns det avsky så finns det kärlek...

 

Det var skönt när Janne kom hem efter sina dubbelpass då han också sovit över på jobbet. Vi pratade en stund och han snickrade lite på bodarna in vardande. Gick efter en sen middag ut med Bamse och låg sen och lyssnade till hans andetag... Tackar Gud att han finns vid min sida...