Sorabiii?

Den äldre mannen plirar med ögonen och tittar frågande på mig... och jag frågar: - Sorabii? Öööhh, wasabi? Ja tack! Han skrattar och frågar igen: - Sorabiii? ... och börjar bli ställd och frågar: - Öööhhh, misosoppa? Hans leende blir jättestort, han ställer ifrån sig påsen med sushi jag just beställt och imiterar att han rattar en bil... - Soora biii? Då skrattar jag också: - Ja, jag ska köra bil! Han ler, blinkar åt mig och knyter ihop påsen med sushi och soppa så den inte ska välta så lätt i bilen. Den där känslan av stress som alltid förföljer mig när jag är på väg någonstans rann av mig när vi skrattade gott åt det hela.
 
Nej, kommunikation är inte lätt, det är ursvårt. Den här lilla konversationen mellan en hungrig vane-stressad kvinna och en serviceinriktad man på en sushirestaurang är komisk, jag tolkade det som att vi båda två tyckte det var roligt, men den startar tankar i mig. Tankar jag inte tänker utveckla här och nu, men det rör ju hela vår samhällsutveckling. Så lätt det är att missuppfatta och döma ut en människa och så kanske orden som var vänligt menade feltolkas. Mm... hur många gånger händer inte det på ett år?
 
                                  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0