guggelutt

Nu väckte jag kanske er nyfikenhet ... med flit ... men faktiskt, när jag kom hem idag och satte iväg ut mot skogen med en kissnödig hund så kom en man, iförd endast korta shorts och sandaler knallandes med en annan liten hund som glatt rusar fram mot min ilskna Bamse. "Hej", säger han. "Hej", säger jag och tänker bara passera... men han fortsätter: "Du är diakon va?"... Jag tappar hakan för ett ögonblick innan jag kommer på att jag faktiskt är ute och går i skogen med både krage och emblem. Samtalet som utvecklas under tio minuter mellan en fullt utstyrd kvinnlig diakon och en nästan naken man i Sörmlands skogar är fullkomligt naturlig. Han har jobbat i mina f.d hemtrakter och namnger personer inom kyrkan som jag mycket väl vet vilka det är. Ibland är världen liten! Ibland leder en hundpromenad till oväntade möten. Ibland leder det oväntade till viktig reflektion ... över hur snabbt man kan kategorisera folk ... i sandaler 😳 

 

I övrigt känner jag igen jobbet. Det rullar på som vanligt redan. Det oväntade och intressanta dyker upp i form av knepiga telefonsamtal och obokade besök. Det som skulle bli gjort blir liggande men det spelar ingen roll för livet är viktigare. Livet som vägrar låta sig inrättas i en 275:-kalender... och det är jag glad för!