Och så en liten torsdag
Inatt väcktes jag av en kärleksattack klockan fyra. Bamse fick visst ett trängande behov av att slicka mig i hela ansiktet och på händerna. Försökte vända mig men då krafsade han mig i huvudet. Tänkte att bergis behöver han gå ut... och svärmor bor tre trappor upp utan hiss... men när han pussats klart la han sig bakom min rygg och somnade.
Igår em hade inte mindre än tre personer ringt på telsvar och bett akut om hjälp, dessa tre hann jag hjälpa innan förmiddagsmötet om Stilla dag i mars. Akut hjälp kan variera otroligt, allt från en matkasse för att klara helgen, hot om avstängning av el till att bli vräkt från ett magasin med risken att bli av med allt som man har kvar av affektionsvärde. Det som är ett stort problem för någon är ett litet problem för nån annan. Det är inget jag ska värdera, men ibland känns det så skönt att kunna hjälpa någon med panik i rösten bara genom ett telefonsamtal. Samtidigt skrämmer det mig hur stor makt jag ibland besitter i min yrkesroll och hur utsatta vissa människor är. Att vara sjuk eller handikappad idag är ingen lek!
Efter planeringen av Stilla Dag fixade jag ett par detaljer i morgonens akutärenden, åt en snabb lunch och ringde ytterligare ett samtal till någon med akut hjälpbehov, ett lite svårare sådant.
Klockan två hade jag bokat in egen tid! Tid hos världens bästa frissa!
Hon har återigen gjort mig så fin som det går, rött och blont i håret och välfriserade ögonbryn. Puss på kinden, kram och ny tid om nio veckor!
Hämtade Bamse, parkerade vid jobbet och gick upp till svärmors lägenhet med honom, middag åt oss och så tillbaka till jobbet för Stilla Mässa.
Nu känns det som det är dax för kvällens promenad... och kanske nån timmes knyppling innan det är sängtajm?
Kommentarer
Trackback
