guggelutt

Skam vore väl om jag aldrig reflekterade över det jag gör, det tycker jag är en skyldighet. Jag fick ett litet påpekande på ett av mina inlägg för ett par dagar sedan och jag behövde tänka till. Vis av skada vet jag hur lätt det är att bli misstolkad när man skriver på internet. Det jag menar som en tokrolig grej kan vara allvar för någon annan, något som för mig är väldigt stort kan vara en bagatell för någon annan. Jag försöker att ta emot kritik ödmjukt, oavsett om det sårar eller stärker... eller båda delarna samtidigt för all del ... Jag uppskattar när man kommer direkt till mig och pratar om det som skaver, för då går det att reda ut på ett bra sätt som regel. Ibland begriper jag ingenting och ibland förstår jag precis hur min kritiker uppfattat det när denne påpekar sin kritik, fastän jag inte begrep det i talande/skrivande stund. Det är omöjligt för var och en av oss att alltid veta hur någon annan kan uppfatta något. Den här gången behövde jag återigen fundera kring hur jag agerar utåt och hur det kan uppfattas. Jag inser att jag kan uppfattas som både naiv och korkad, men jag vore inte jag om jag alltid skulle väga mina ord på guldvåg, det vore för mig detsamma som att sluta leva ett fullödigt liv. Detta får stå för mig. Jag kan också tänka att vissa kritiker är väldigt självgoda där de sitter med sin sanning och moraliserar över andra. Detta får stå för dem. "Det borde du begripa" är ett av mina mest hatade uttryck för din livsvärld är inte min, och min livsvärld är inte din. Det kan till och med vara så att vi inte tycker lika, och vi behöver inte göra det heller, för att respektera någon annans åsikt är inte detsamma som att dela den. I slutändan är vi alla ansvariga för oss själva, både våra egna beteenden men också att ta upp det som gör oss illa med den det vederbör.