Dagar som går

Jag är trött nu. Riktigt trött. Orkar inte mycket, men gör det jag ska. Det får räcka. Ser fram emot ledighet och sommar.
 
 
Några dagar har förlupit sen i måndags då jag skrev sist om vår roliga vår-utflyt till Mariefred och Taxinge. Tisdagen bjöd på möte om församlingsinstruktionen och efter lunch åkte jag ut till Linnéa. Det blev en fin eftermiddag.
 
 
Dom är som småbrorsor, Spike och Gustav. Gustav blir nyfiken på Spikes pinne, som givetvis Spike försvarar.
 
 
Och när Gustav blir nyfiken på min mobil....
 
 
.... så måste Spike också kolla...
 
 
Men de är bra fina ihop. Linnéa har en katt till, Agnes, men hon är innekatt.
 
På kvällen var det knyppelavslutning i Hagsätra. Jag hade köpt med mig kaffebröd från Taxinge. Vår knyppellärare fick en blomma och jag fick äntligen ge boken jag köpte på Syfestivalen till en knyppelkompis.
 
Onsdagen jobbade jag hemma på fm. Det blev bara telefon. Det ringde i ett. Jag tror jag ska införa telefontid för det här går inte. Jag är i princip aldrig nåbar på telefon längre och det funkar ju inte. Prova ska jag göra längre fram när jag kan boka in typ två tider i veckan. Nu är jag så uppbokad ända fram till sommaren, men efter praktikanterna borde det fungera om jag lägger in två telefontider i veckan redan nu. Sen hade jag tid hos dietisten och jag har inte bestämt mig än för om jag tycker det är bra eller dåligt.
 
Eftermiddagen gjorde jag ingenting! Det regnade. Jag satt och glodde. Bamse skulle ut förstås. Framåt kvällen satte jag mig vid TV:n och broderade. Läste lite Barnbrud innan jag somnade.
 

Idag hände ett litet drama vid bäcken. Bamse gillar ju inte att bada. Jo, han skitar gärna ner sig i kärr och gyttjepölar, men rent vatten i alla former är läskigt. När jag på morgonpromenaden gick ut på gärdet och tittade på ödlorna gjorde Bamse som han brukar, han gick längs bäckkanten längre bort och fiskade vass. Helt plötsligt var han på andra sidan bäcken! Jag reste mig för att ropa in honom och i samma stund lyfte ormvråken en bit bort. Jag fick lite panik, för jag hade haft råkoll på det närmaste området eftersom det var färsk vildsvins-spillning och de hade nyligen bökat längs åkerkanten, och grisarna är jag rädd för! Men längs bäcken var det lugnt tyckte jag. Jag vet faktiskt inte om ormvråken kan ta Bamse, men jag tänker inte heller ta reda på det. Diket är alldeles för brett för att vare sig Bamse eller jag ska kunna hoppa över så jag fattar inte hur det hände liksom. Jag gick längs kanten, vågade inte gå för långt bort från honom ifall ormvråken skulle komma tillbaka, lockade och försökte få honom att gå med bort till spången ett hundratal meter längre bort. Men plötsligt hoppar hundrackarn rakt ner i vattnet, tar två simtag och kommer upp på min sida. Jag antar att han trott att det gröna i vattnet skulle bära honom. Tur att det är så pass djupt att han inte fastnade i dyn!
 

Det blev en raskt promenad hem och varm dusch!
 
Dagen är lika lång som igår. Tack och lov! Njuter av att inte göra något vettigt alls!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0