Ett 80-årspartaj till!
Nej, vi har inte firat fler 80-åringar, men dock ett andra kalas för min pappa som fyllde 80 år förra söndagen. Förra söndagen kom alla barn, nästan alla barnbarn och nästan alla barnbarnsbarn och ett par goda vänner. Igår firades pappa i samband med gudstjänsten i församlingen som de tillhört sen början på 70-talet. Med sig hade de sin lilla fantastiska kör från Roslagen där de bor nu, så det var gamla och nyare vänner som firade.
Mamma var (som vanligt) fullt sysselsatt. Inte nog med att hon höll i gudstjänsten och predikade, hon sjöng i kören och på fikat efteråt sjöng hon till pappa med stöd av lillsyrran (min lillsyrra alltså) och höll ett tal om hur de träffades osv som fick alla att stor-skratta.
Själv hade jag sagt att jag varken skulle hålla tal eller sjunga, och det gjorde jag nästan inte. Efter flera fina tal, bland annat rörande tal av syrran, så sa jag att jag inte tänkte hålla tal efter alla fina ord för de var ju redan sagda, men att jag skulle sjunga en psalm som mamma bett mig tidigare att sjunga och som passar till pappa, med sina starka rötter och trygghet i sin tro, Psalm 702:
1. Jag vill ge Dig o Herre min lovsång,
jag vill tacka med skönaste ord,
för Din kärlek och nåd som är gränslös,
jag vill tacka för allt gott Du gjort.
Ref:Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig,
där var ton skall en hyllning till Dig bära,
och i dagar av glädje och dagar av sorg,
vill jag leva var dag till Din ära.
2. Ingen annan är värd att besjungas,
endast Du Herre äger min sång,
och i himmelens gyllene salar,
skall jag prisa Dig evighet lång.
Ref:Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig...
3. Och om sången nån gång skulle tystna,
eller störas av oro och strid,
Herre öppna på nytt mina ögon,
så jag ser att hos Dig är min frid.
Ref:Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig...
Pappa är ju, förutom en fantastisk pappa, morfar, farfar, gammelmorfar även en fantastisk musiker.
Ett av talen från en i församlingen måste jag få nämna, det var en kvinna som berättade att hennes barn alltid sagt att min pappa finns på 500-sedeln. På femhundralappen som gick runt bland oss kunde vi bara konstatera att visst tusan finns det likheter! Det är barn som ska komma på sånt!
Vid tre-tiden rullade jag hemåt. Jag lagade mat åt mig, maken, sonen och hundarna. Kvällen tillbringades vid TV:n med broderiet.
Kommentarer
Trackback
