guggelutt

Inatt somnade jag inte förrän halv fyra. Nu har jag sovit jättemycket sen ryggsmällen och kroppen är rätt utvilad. När man får de här ryggsmällarna är vila, värme och smärtlindring jätteviktigt för med ordentlig smärtlindring kan du snabbare börja röra på dig och det är viktigt för hela kroppen. Men så mycket smärtlindring och all värme gör en också rätt såsig. Nu har jag kunnat dra ner smärtlindringen till ungefär hälften. Knivhuggsmärtan är i det närmsta borta så jag törs resa mig utan en klump i halsen av rädsla. När det varit som värst (inte denna gång) har jag svimmat av smärta och därför varit tvungen att bli inlagd.

 

Men i alla fall. Inatt när vi la oss, vid midnatt ungefär, så somnade Janne rätt omgående. Jag låg vaken och stirrade ut i mörkret. Då känner jag tydligt hur nån sätter sig på sängkanten. Under kvällen såg jag skuggor som for över mattan, Bamse satt på soffans armstöd och stirrade ner i hörnet så jag tänkte att vi har nog en mus inne igen... Men nu var det då baske mig ingen mus! Jag far dit med handen för jag trodde att det kanske var Bamse som hoppat upp i sängen, men det var tomt. För några år sen när jag var ute vid midnatt med Bamse efter att ha sett en film såg jag tydligt en man i reflexväst vid bommen utanför vårt hus, jag var säker på att det var bonden som kom. När han inte rörde sig lyste jag åt det hållet med ficklampan ... och då pulvriserades han. Nu börjar jag undra om husets förra ägare är här och kollar läget. Det finns inget otäckt i huset och huset är snällt, men förre ägaren var inte fyllda 50 när han dog här inne. Om jag förstått det rätt så var det hans föräldrar som byggde huset.

 

Jag låg och tänkte en stund. Janne och jag hade sett två program på TV, först Kalla Fakta om den svenska tallskogen i Uganda som klimatkompenserar för våra utsläpp, men tagit bybornas åkerjord i anspråk, sen en dokumentär om en brittisk reporter som följt med flyktingströmmen från Kos och in i Europa. Människans profitanspråk verkar inte ha nån gräns. Villigt riskerar man andra människors liv för en slant i fickan. Hur är vi funtade egentigen? Hur skulle jag agera om jag var riktigt fattig? Jag tröstar mig med att det finns så många goda motkrafter och jag ber för att det goda ska segra tillslut.

 

Idag har jag fortsatt jobba med Knyppelpinnarnas verksamhetsberättelse. Det har varit jätteroligt att läsa det senaste årets nummer av Stadkanten, Knyppelpinnarnas medlemstidning, för att fräscha upp minnet av vårt Knyppelår. En liten promenad har jag gått också i solen med Ragnar på axeln, med Bamses koppel nerkört i fickan så jag kunde styra kryckorna ordentligt med händerna. Bonden har varit här och grävt ut bakom bodarna så vi fått en större parkering där vi får plats med båten, Linneas husvagn, lillbåten och våra bilar. Vi har också fått hit en cementring som vi ska plantera blommor i.