Tid att leva

Livet har en tendens att knata på, oavsett hur känslostämningen är. Jag kämpar med mitt och kampen är en del av livet. Glädjeämnen och motgångar kommer i skov ... eller går hand i hand. Det är drygt en vecka sen jag brast, det ringer fortfarande i öronen men det känns som livet går mot en ljusare tid. Det är som våren, bakslagen kommer, det kan ta tid, men sommaren kommer vare sig man längtar eller inte.
 
 
Under dagarna som gått sen sist har jag jobbat med att försöka hitta en balans. Ett sätt är att åka hem från jobbet i tid. Man kan gå till väga på två sätt, har jag kommit på. Det ena är att när en uppgift är slut, som efter onsdagens kurseftermiddag, då påbörjar jag inget nytt! Ett annat är att boka in något utanför arbetsplatsen vid arbetsdagens slut, som i torsdags då jag bokat in massage. Dessutom har jag lovat Janne att inte sitta och jobba i bilen, dvs ringa en massa samtal. Nu lyssnar jag på radion, eller däckens sus över asfalten. I övrigt bestod onsdagen och torsdagen av hembesök, lunchmusik, sopplunch, administration och torsdagsträff. Kvällarna har jag tillbringat själv eftersom Janne jobbat kväll, de har bestått av knäckebröds-middagar, virkning och kvällspromenad med hundarna. Känns som en god vana.
 
Rambo vill ligga på mitt bröst om kvällarna. Mys! Det gäller att hitta ett läge där jag ser virknålen och TV.
 
 
Igår jobbade jag hemma. Jag hade planerat att hinna renskriva måndagens intervjuer, men telefonen tog min tid. Ett samtal blev extra märkligt, jag satt ute i solen efter en hundpromenad och läste lusen av en socialsekreterare. Jag hade precis innan pratat med hans chef om hur de hanterar fondmedel och fått medhåll, vi är överens... Men socialsekreteraren vidhåller att han gjort rätt och att chefen och jag har fel.... samtidigt kvittrade fåglarna, fjärilarna dansade i påskliljorna som blommar för fullt medan hundarna låg bekvämt utsträckta vid mina fötter. Sämre arbetsmiljö kan man ha. På eftermiddagen hade jag beställt klipp-tid för Bamse. Han blev så fin!
 
 
På kvällen åkte Janne och jag till grekiska tavernan i hamnen och åt planka. Janne fyller år på söndag, men då jobbar han...
 

Kvällen slutade i en oväntad verbal käftsmäll via telefon så nattens sömn lämnade mycket att önska, men jag bestämde mig för att det får inte krypa mig under skinnet och påverka hela mig... så idag har jag renskrivit måndagens intervjuer medan Janne sov efter nattpasset. Jag ska läsa igenom dem imorgon innan jag skickar dem. Och eftersom jag är klar så här långt kan jag nu betrakta mig själv som hel-ledig imorgon! Vad ska jag hitta på då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0