guggelutt

I onsdags gick det i ett. Mitt bokade besök drog ut på tiden och därefter stod det utsatta personer i receptionen och väntade på mig. Rusade därefter iväg till möte där vi började med att äta lunch samtidigt som vi pratade... och så utan ställtid avslutades dagen med sorgegrupp och lite efterarbete.

På natten blev det inte roligt. Dels naggade oron över att jag visat sårbarhet, både genom att jag bett att få tid hos företagshälsan samt något jag sa under mötet... Men jag är sårbar, väldigt sårbar just nu. Jag är trött och sliten... och det var nog det som utlöste reaktionen på natten. Janne jobbade natt hela förra veckan så jag hade ingen att väcka. Det började med svettningar och krypningar i hela kroppen vilket avslutades med kaskader inne på toan fram på småtimmarna. Jag stannade hemma på torsdagen, väl medveten om att jag inte var sjuk "på riktigt". Inte fysiskt. Men nattens stressreaktion tog mig hårt. Nu är allt det som varit jobbigt under hela vintern på väg att lösas upp. Det är klart att reaktionen kommer. Varför skäms jag?

 

 

På torsdagen hade jag tandläkartid, handledning och så skulle jag äta lunch med LP-stiftelsen. Av det blev intet och jag låg i soffan hela förmiddagen och lät tankarna gå som de ville. På eftermiddagen tog jag fram knyppeldynan och satt vid den ända till kvällen. På fredagen åkte jag och gjorde mina inbokade intervjuer på förmiddagen men eftermiddagen och hela lördagen satt jag vid knyppeldynan ... och lät tankarna gå som de ville.