Count your blessings

Känslan i morse, att stå still på skogsvägen, känna solens värme mot ansiktet och de bara benen... och höra fågelkvitter och det där knäppandet från kottarna som släpper sina frön. Det är lycka!
 
Blåbärsblom och vitsippor trängs i backarna
 
Nu har det gått en hel vecka sen jag skrev senast... och det har faktiskt både hänt och inte hänt så mycket. I lördags gick jag ut i trädgården för att hjälpa Janne rensa i rabatterna. Efter ett tag hade jag rejäl värk i hela kroppen... och då pratar vi inte träningsvärk. På söndagen åkte jag till Skokloster för att fira tre av barnbarnen som fyller i maj. Thyra fyllde 7 år den 2 maj, Nova fyller 1 år den 10 maj och Meija fyller 3 år den 27 maj.
 
Ängla hjälper mamma bära tårtorna. Glasstårta till alla utom Nova som fick banan!
 
Meija satte på sig alla tre födelsedagsklänningarna. Och Thyra fick en skateboard med skyddsutrustning av en moster, det blev favoritpresenten som hon ivrigt övade på tillsammans med en morbror.
 
I måndagsmorse sjukanmälde jag mig till jobbet och ringde VC. Jag kände att jag fått nog av värk, kramper i vaderna, trötthet, stelhet, ringade öron, nästäppa, svullnad. Det går ju aldrig över! Jag fick en telefontid hos ssk på em och hon kunde ge mig en läkartid 23 maj! Då hoppar jag framför tåget, sa jag, jag står inte ut! Då rådde hon mig att ringa nästkommande morgon för att få en akut-tid samma dag. Det känns fel när det inte är akut att ta en akut-tid, men jag antar att det är en formsak, för när jag ringde på tisdagen fick jag komma redan halv elva och blev jättebra bemött. Jag fick remiss till alla möjliga blodprover - inklusive järnserum och sköldkörtel - , cortisontabletter och cortison-nässpray för svullnaden i bihålorna samt en sjukskrivning på tre veckor. På onsdagen åkte jag fastande till VC och tog alla mina prover... efter det har allt varit lugnt. Cortisonet har hjälpt riktigt bra mot svullnaderna och det knäpper i trumhinnorna så jag hoppas att ringandet i öronen ska släppa också. Hoppas slippa få tillbaka det efter cortisonkuren! Magnesium fick jag tips om, så det är inhandlat och jag tycker det hjälper. Jag sover jättegott och jättemycket, vaknar inte stup i kvarten, det beror väl både på magnesium, cortison och vetskapen om att jag har sovmorgon varje dag. Dagarna ägnar jag åt att ligga i solstolen på altan, gå promenader med hundarna och ibland kommer knyppeldynan fram. Värken i benen släpper så jag har kunnat gå lite längre än jag kunnat på veckor och natt-kramperna är helt borta.
 
Count your blessings!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0