Mariehamn t/r
I början av veckan, efter ett av sina nattpass kom maken hem och sa: "Jag måste åka till Åland!"... Ja, det var nog inte så svårt att räkna ut vad som hänt. Jannes pappa dog när Janne var ung och nu var det hans faster som dött, hon blev över 92 år. Tyvärr har vi inte hälsat på så ofta som vi velat, det blev oftare förr när vi for till huset på Kökar, men några gånger efter det har det blivit i alla fall. Hon var en av de raraste man kan tänka sig! Tuff till tusen, en kvinna som växt upp under hårda förhållanden i den åländska skärgården men aldrig låtit livets svårigheter kuva henne och hon har upprätthållit ett gott humör, värme och omtänksamhet.
Likheten finns där! (Sommaren 2015)
På fredagen tog jag ut en semesterdag. Jag sov hos Monica och Janne hämtade mig kl 6.15, då hade jag gått en halvtimmespromenad med hundarna. Viking Grace gick kl.7.45. Vi skojade, Janne och jag, för han hade hyrt en piccolohytt för 5kr och det var ju bra mycket billigare än att hyra en inlåsningsbox. Han tyckte att han skickade mig på spa för att få sova några timmar efter nattpasset, jag tyckte å min sida att jag förvarade honom och väskorna prisvärt i den pyttelilla hytten. Medan han sov gick jag upp på relax-avdelningen och njöt av tillvaron.
Bubbel i soluppgången... Ensam i jacuzzin kl 8.45...
Bastu och Snögrotta
Må Gud förlåta mig, men jag ljög! Två timmar och många rynkiga tår senare gick jag in i bastun. Sen kunde jag inte låta bli att gå och kolla vad "Snow Cave" var.... Därinne stod två unga frusna ryssar på en handduk. De hade under den senare halvtimmen suttit i "min" jacuzzi och därefter satt de knäpptysta i bastun efter det att jag inträtt densamma. I snögrottan sa jag.... "woooww" ... tog fram mobilen och tog en selfie. Då sa den unga kvinnan något på ryska varav jag förstod orden "kamera" och hon försvann. Den unge mannen frågade på engelska om jag ville ha en bild och jag svarade ja. Han tog några bilder, gick ner på knä och tog några fruktansvärda bilder till ... ja, hans ambition och förmåga var det inget fel på... men objektet! En medelålders överviktig kvinna i en icke smickrande baddräkt. Bilderna får bli hans och min lilla hemlighet, han försökte verkligen, men de bilder jag sen tog på honom och hans flickvän var det inget fel på. De bjöd in mig att stå på deras handduk på andra sidan grottan för ljuset var bättre där, jag tackade ja, vilket var väldigt skönt för det var kakakakaaaalllltttt.... och så tog jag nån selfie till. Men snacka om att kylan fick både mig och ryssarna att tina upp! Sen gick jag och duschade i godan ro. Surnade till ordentligt när kassatjejen påpekade att jag varit inne i 2 timmar och 47 minuter men hann inte ljuga innan hon sa att det var ok och de bjöd på tilläggsavgiften för denna gång. Ändå ljög jag och sa att jag tittat på fel klocka, det var ju både svensk och finsk tid, men till mitt försvar får jag väl säga att det var rena överraskningslögnen från min sida. På Birka Paradise för två veckor sen ropade de ut en när man legat i "solen" den timme man betalt för, och här förespeglades jag att "armbandet" var en låsmekanism till förvaringsskåpet. Med den erfarenhet jag hade från Birka bubblade jag bekymmerslöst mina två timmar, satt sedan i bastun 10 och snögrottan 10 minuter... plus att jag satt i en vilstol en stund för att få tiden att gå (Janne skulle ju sova efter nattpasset), inte 17 fattade jag att dusch före och efter jacuzzin, vilstol, bastu mm klockades! Ur den aspekten får jag väl säga att de var generösa när jag slapp tilläggsavgiften, jag var ju 47 minuter sen, men de kunde faktiskt ha upplyst en om från början att 2 timmar var gränsen för när armbandet jag fick för att låsa skåpet även klockade när man passerade grinden in och ut, då hade vi aldrig haft ett problem!
Nåväl, man lär sig alltid något nytt. Nästa gång jag går på spa, oavsett rederi eller firma på land, har jag nya "dumma" frågor att ställa. Bubblet i soluppgången, bastun och snögrottan var väl värd sina 200kr... dock kanske inte tidpressen som i övrigt medföljer klockningen när det gäller allt som inkluderar den så kallade "relax"en.
Vi kom hursomhelst i land på eftermiddagen. Vi började med att göra upp med Nocturne, en familjär och fin begravningsbyrå i Mariehamn. De t.o.m band kransarna själva. Vi var mycket nöjda! Sen åkte vi ut till köpcentret och åt Ålandspannkaka.
Därefter checkade vi in på det utmärka och billiga hotellet Strandnäs där vi sov ett par timmar innan vi åkte upp till Vattentornet på Kärleksberget och njöt av solnedgången.
Sen åt vi en god middag på Metropol kolgrill!
Trots att vi bara var fyra personer inbokade på två rum under natten var frukosten suverän med bröd, pålägg, ägg, müsli, färskpressad juice mm på hotell Strandnäs. När vi lämnade nyckeln in korgen kom värdinnan efter oss och sa att om vi ville har vårt rum efter begravningen så var det helt ok. Snacka om service! Dit kommer vi gärna tillbaka!
Begravningsakten är väldigt lik den svenska, men när vi svenskar har "defilering" och lägger vår handbukett, så går ålänningarna fram med sin krans och läser upp det som står på bandet och lägger den vid kistan. Janne väste till mig att "läs", och det var ju inte något bekymmer; "en sista hälsning" och så våra namn, min svärmor, Janne och jag samt Jannes yngre bror med fru, det var allt. Men jag överraskades ändå av min känslosamhet. Men i denna stund kom allt över mig... hon har aldrig varit dömande, bara välkomnande. Alla de gånger vi sovit över där, med eller utan barn, vetekakorna, hempalvad skinka, samtalen om allt från hur det varit och hur det är nu, Kökar, Mariehamn... ja allt. Och när småkusinen gifte sig och jag och dåvarande svägerskan frågade något sa hon "kom", vi hörde tydligt folk runtomkring menande sa "Åååhh, sanningens minut" och vi gick till hennes rum på hotellet och hon sa bara att "folk pratar så mycket". Vi unga svenskor förstod under samtalet att vi var bra precis som vi var. Jag kommer att sakna henne, hennes kraft, hennes livsvisdom, hennes livsgnista. Nu hade vi denna stund med hennes jordiska kropp, vi följde henne ut där hon sänktes ned i den vackra vita kistan bredvid sin make. Käraste S, du kommer inte glömmas så länge jag lever!
Kapellet var vackrare på insidan är utsidan
Efter begravningsakten blev vi bjudna till Jannes kusin och hans fru på smörgåstårta. Det blev en trevlig stund innan vi var tvungna att ge oss av till båten mot Sverige igen. Det blev en lugn och vacker överfart i solnedgången.
Kobba Klintar Furusund
Vi hämtade hundarna hos Monica och Arto hade kokat sin goda finska korvsoppa till vi kom. Mätta och belåtna åkte vi hem.
Idag har bara varit en konstig dag, inget har blivit som jag tänkt, men men, det är bara att ta nya tag imorgon!
Kommentarer
Trackback
