Hej och hå
... är väl det minsta man kan säga. Risken för långleda när allt är över (om går över?) är stor.
Igår, torsdag, superintensiv dag. Vaknade trött efter en natt med många uppvak och konstiga drömmar. Handlade bröd, smör, ost, paprika efter att ha lämnat hundarna, fixade fika åt herrklubben och tog emot telefonsamtal till det var dags att börja. Just nu är jag så uppbokad så det är svårt att ha telefonen öppen en endaste hel timme i taget. Jag klagar inte, men funderar över det där med tillgänglighet. Att arbeta 80% är svårt, men det är ju bara tillfälligt och funkar väl inte helt perfekt, jag är ju lite workoholic och skyr att vara sysslolös. Jag var tvungen att gå tidigare från de intressanta samtal som utspelade sig i vår nystartade herrklubb, men jag behövde ta hand om disken och få i mig lunch innan jag gav mig av till Ersta. Där opponerade jag på en text som det sista momentet i min Master-examen. Det var två texter som gicks igenom och det blev otroligt spännande samtal som utspanns. Jag hoppas kunna komma på fler forskningsseminarier framöver, men de har en benägenhet att krocka med våra Torsdagsträffar... Direkt från Ersta åkte jag och tittade på en lägenhet som inte ligger så långt från jobbet... Sen hämtade jag hundarna strax före dagis-stängning och åkte hem. Full av känslor och intryck.
Eventuellt så dröjer det innan jag har anledning att komma upp mot Erstaklippan igen...
Dagen har också varit intensiv. Och inte sov jag nåt vidare inatt heller. Möblerade lägenhet och fick taskiga studieresultat som jag var tvungen att göra om på alla möjliga konstiga sätt, vaknade, slumrade till, Bamse väckte mig och hade klåda, duschade honom, svettades, gick upp och duschade själv före fyra... sen somnade jag så himla gott en timme före väckarklockan. Vansinne. Jag tänkte att jag skulle gå upp och sätta mig att läsa om trälen Holme efter jag duschat, då hade jag säkert varit mycket piggare idag. Jag får ta lärdom av det.
Men även om jag nära nog somnade på vägen till jobbet så blev arbetsdagen bra. Jag insåg att jag skulle bli tvungen att avstå kvällens grillfest som jag sett fram emot, men det var liksom inget att göra nåt åt. Om man har svårt att hålla ögonen öppna på väg till jobbet så är en fest på kvällen med drygt två timmars väg hem inte att tänka på. Två morgonbesök uteblev vilket gjorde att jag hann få undan "högen" som har en benägenhet att växa så fort jag lämnar rummet, fattar inte vilken gödning den får i min frånvaro (???), men förmiddagen blev hursomhelst extremt effektiv, tycker jag. Nog hann jag ett antal mail, typ 10 telefonsamtal samt utbetalningsunderlag och spontant besök... Efter lunch hade jag två hembesök á 2 timmar, båda angelägna. Hämtade hundar strax före stängning och kom hem vid sju.
500 meter hemifrån blev jag stoppad av tre små pojkar. Det låg en död ekorre i körbanan och en kille på ca fem år viftade med en papperslapp som han ritat rött kludder på. Jag satte på varningsblinkers och gick ut och pratade med dem. De var uppskattningsvis fyra, fem och sju år gamla och deras cyklar och hjälmar låg i diket. De var otroligt upphetsade av den döda ekorren och visste inte vad de skulle göra, den äldsta petade på den med en pinne och förfasade sig över det trasiga ögat och det vita klet som runnit ur det trasiga huvudet. Jag pratade lite död, trafiksäkerhet och djurbegravning med dem, väl medveten om min vita krage, gav dem en näve pappersservetter och uppmanade dem att prata med sina föräldrar så fort de kom hem. De sa att de skulle stoppa alla bilar med sitt "röda kort" så alla skulle få se den troligtvis trafikdödade ekorren, vilket jag tyckte var ett behjärtansvärt uppdrag de tog på sig. Det är alldeles för många som inte håller 30 i området.
Efter en uppvärmd middag som jag egentligen tappat aptiten för, har jag slumrat i soffan. Galenskap! Kan ge mig 17 på att natten blir hattig igen. Skulle tvingat mig vara vaken till nio, gått ut med hundarna och lagt mig på riktigt istället. Men jag var ju så trött...
"Vår" egen lilla hus-korre
Kommentarer
Trackback
