guggelutt

Visst är det konstigt det där, att man kan se fram emot något samtidigt som man inte gör det...?

 

Veckan som varit har varit riktigt bra. Jag jobbade hemifrån i måndags och på arbetsplatsen tisdag, onsdag och halva torsdagen. Foldern om Vättern-runt har börjat ta form, veckan i övrigt innebar i stort sett möten och administration, en jättebra invänjning för mig och kryckan för jag behövde inte "sitta fint" utan kunde resa mig och gå runt lite om ryggen bråkade för mycket.

 

På skärtorsdagen slutade vi 12.00 och jag begav mig hem till äldsta dottern och hennes båda döttrar. De önskade sig indiskt och det fick de! Nova är väldigt förtjust i papadam och det är klart att ungen ska ha papadam när mormor kommer!

 

Efter indiskt och ljuvligt barnbarnsgos stundade en långledig helg. Ledig från precis allt. Jag hämtade hundarna från dagis, hämtade Ragnar och packningen i lyan och åkte hem. Kom hem senare än jag tänkt så jag missade skärtorsdagsmässan och det blev avgörande för hela helgen, det blev nämligen inga gudstjänster alls. Det blev ingenting. Det har sugit i gudstjänst-tarmen, men lättjan har vunnit. Eller rättare sagt möjligheten till total stillhet och kontemplation, hur ofta får jag tid till det? Tidigare i mars fanns två saker jag ville göra under min lediga påskhelg, nämligen hinna hälsa på alla mina barn och föräldrarna samt följa påsken i kyrkan, det är så häftigt... sen brakade ryggen och även om det inte var värdens värsta grej så kommer tankarna om att man vet aldrig vad som händer i livet eller när livet eller hälsan tar slut. Janne tog husbilen till jobbet på fredagen för han har jobbat natt och ville inte att jag skulle behöva tassa på tårna och ta hänsyn. Den är bra på många sätt, vår fina husbil.

 

I helgen har jag typ gjort fem saker: Legat i solen när den visat sig, broderat, gått ut med hundarna, lagat mat på råvaror vi haft hemma och funderat. Funderat. Kontemplerat. Låtit tankarna gå vart de velat. Hälsa, jobb, relationer, ja allt möjligt har smugit runt i huvudet. Det har varit så skönt. Ingen har ringt och jag har inte ringt till någon. Grannen knackade på dörren och erbjöd mig ett par broddar då jag stött på honom ute och sagt att jag glömt mina i lyan då det är barmark på vägarna där, men här har vi mängder med is... annars ingen, ingenting.