11 grader đ§
Det bet skönt i pĂ€lsen nu pĂ„ kvĂ€llspromenaden. Imorse stod tempen pĂ„ 15 sĂ„ jag drog pĂ„ mig fleecen och höll pĂ„ att försmĂ€kta. NĂ€r man kollar sĂ„na dĂ€r vĂ€derappar finns ofta en âreal feelâ-kolumn oxĂ„, det borde vi ha pĂ„ vĂ„r termometer. NĂ€r solen tittar fram Ă€r det ff varmt đŠ Ă€ven om det Ă€r 15 grader i skuggan.Â
Â
Janne Ă„kte till jobbet i ottan. Jag vaknade pĂ„ riktigt vid nio, men hundarna sov tills jag slĂ€ppte upp rullgardinen. NĂ€r Janne Ă€r ensam hemma vĂ€cker hundarna honom vid kl.7-8, med mig sover de gĂ€rna lĂ€nge. Undrar varför det Ă€r sĂ„ olika.Â
Â
Â
Idag har jag tagit det lugnt. Pratat i telefon i nĂ€stan tvĂ„ timmar med en barndomsvĂ€n, tvĂ€ttat, diskat gĂ„rdagens middagsdisk, gĂ„tt promenader och knypplat. Det lĂ„ter inte sĂ„ mycket men dagen har gĂ„tt. Min barndomsvĂ€n och jag pratade lite om mitt fullspĂ€ckade liv och jag Ă€r ju lite av en workoholic vilket ju Ă€r pĂ„ bĂ„de gott och ont. Det Ă€r inget fel att vara aktiv, men nĂ€r man jobbar livet ur sig av fel syften sĂ„ Ă€r det inte lika bra. BĂ€stisen och jag brukar prata om behovet av bekrĂ€ftelse och nĂ€r det gĂ„r överstyr. Det Ă€r underbart i början och sĂ„ jobbar man hĂ„rdare och hĂ„rdare för det Ă€r sĂ„ hĂ€rligt att bli bekrĂ€ftad. Men sĂ„ en dag mĂ€rker man att jobbar arslet av sig, man sĂ€ger nej, dĂ„ Ă€r man helt plötsligt vrĂ„ng och osamarbetsvillig. Jag minns nĂ€r jag skulle fĂ„ gĂ„ Kunskapslyftet 1998 och Arbetsförmedlingen satte in en kvinna pĂ„ min tjĂ€nst i receptionen. I 4 mĂ„nader fick jag chansen att lĂ€sa upp mina gymnasiebetyg eftersom jag bara gĂ„tt en tvĂ„Ă„rig gymnasielinje pĂ„ 80-talet. Jag blev bjuden pĂ„ jullunch av företaget och dĂ„ fick jag höra hur efterlĂ€ngtad jag var för âhonâ kunde ju ingenting.  Det var med viss vĂ„nda jag kom tillbaka till jobbet i slutet av december... Ett halvĂ„r senare blev jag erbjuden en ny tjĂ€nst pĂ„ företaget och efter en mĂ„nad blev de tvungna att ta in Proffice för att stĂ€rka upp receptionen. Den nya hann inte med alla uppgifter jag gjort, man var inte alls nöjd med henne. Hon klarade inte att kopiera storjobb, frankera utskick samtidigt som telefonen ringde. Och hon hann definitivt inte uppdatera tekefonlistor och hjĂ€lpa till med brevutskrifter. Det visade att den arbetsuppgiftsinventering min chef bett mig göra nĂ„gra mĂ„nader tidigare stĂ€mde, nĂ€mligen att pĂ„ mina 8-timmarsdagar utförde jag arbete som motsvarade upp till 12 timmar vilket inte chefen fick att gĂ„ ihop, men det var nog sant Ă€ndĂ„. Man kan bĂ„de svara i telefon och öppna post samtidigt som man kopierar upp 25 presentationspĂ€rmar pĂ„ kopiatorn, man fĂ„r bara springa lite fram och tillbaka liksom... sen kommer man hem till fem barn som ska ha mat och fara ivĂ€g pĂ„ olika aktiviteter âœïž
Â
Â
MÀnniskan Àr ett vanedjur och jag Àr van att jobba hÄrt. Inget fel i det, men ibland mÄste man försÀkra sig om att man jobbar pÄ rÀtt sÀtt med rÀtt saker, för gör man inte det blir man tagen för given och en riktig taskmört nÀr man sÀger ifrÄn.
Â
Nu snarkar alla mina gossar, make och hundar i sĂ€ngen medan Ragnar protesterar mot att lampan i vardagsrummet fortfarande Ă€r tĂ€nd. Det var skönt att fĂ„ reflektera en stund ikvĂ€ll oxĂ„. Tack för dina lyssnande ögon đ
Â
Â
Godnatt vĂ€rlden đ
Kommentarer
Trackback
