Från slottet tillbaka till orten...

 
Tre dagar på slottet! Det ni! Det var en himla bra konferens kan jag lova. Känner mig fortfarande härligt uppfylld. Vi har haft späckade arbetspass om diakoni, om rapporten som kommer ut i april, om utbildningsmaterial för medarbetare och förtroendevalda som jag tror även kan hjälpa oss själva att berätta om diakoni. Jag ska försöka sammanfatta allt detta till något kort och lättsmält att presentera och inspirera mina kollegor med till nästa vecka. Vi har fått god mat, givande och roliga samtal med nya och gamla bekanta. Vi hann även med en mini-retreat på att par timmar, och det var välbehövligt efter allt vi fått oss till livs. Stjärnholm är ett himla bra ställe att vara på i alla möjliga sammanhang, denna gång blev det suveränt!
 
 
Innan sista passet idag reste sig alla kollegor och sjöng "Ja, må hon leva" för mig.  Då tappade jag några rörda tårar, det var så oväntat ...
 
 
På vägen till lyan köpte jag en tårta. Rebekka och Freedy skulle komma över på fika. Jag köpte den minsta tårtan som fanns, 6 bitar. Inte en chans att vi fick i oss hälften ens en gång. Och ungdomarna hade köpt semlor. Jättemysigt med lite fin-sällskap en stund på eftermiddagen. En härlig bukett tulpaner står nu på köksbordet och doftar underbart! Och så har jag en semla och en trekvarts tårta kvar... Mums?
 
 
Lilla Rambo, som legat på sjukhus i två dygn, fick komma hem igår. Janne hämtade honom och sen har de huserat i lyan. De har inte hittat några fel på honom och nu hoppas jag verkligen att han ska fortsätta må bra. Det som felat har varit att han har varit väldigt slö, inte orkat gå och inte haft någon aptit samt att sänkan har varit förhöjd. Just nu, precis som i söndags och måndags efter förra gången han låg inne, är han pigg och som vanligt. Må det hålla i sig!
 
Nu är Janne på väg till båtmässan i Helsingfors och jag tillbringar en lugn kväll i orten, i mitt eget slott - lyan, med mina smågrabbar. Det är alltid härligt att komma hem till all denna oförställda kärlek som bara älskade husdjur kan ge. Jag tror jag ska ge virknålen en omgång innan jag kryper i koj!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0