guggelutt

Inatt drömde jag så konstigt, jag hörde glas krossas och när jag tittade ut var jag "hemma" i Norsborg igen. Någon hade krossat alla rutor på den första bil jag ägde, en hundkoja jag köpte som tonåring men aldrig körde för körkortet dröjde... Imorse när jag vaknade hade jag fått ett sms från grannen som påpekade att höger bakruta på min bil var öppen. Jag fick bråttom ut för jag tänkte att det kanske verkligen var så att jag hört glas krossas och triggat drömmen, men den var bara nerdragen. Märkligt! Jag har inte medvetet vevat ner höger bakruta och om jag omedvetet gjort detta borde det varit skitkallt i bilen när jag körde hem igår. Nåt måste ha hänt när jag packade ur bilen, och jag var extreeeeemt trött när jag kom hem! Lite spooky med drömmen ...

 

Den senaste tidens intensitet tar ut sin rätt idag. Detta år har inte bjudit på många lugna stunder. Jag tittar i almanackan och ser att bara de två senaste veckorna har jag jobbat 6-dagars veckor, kvällar och när jag varit ledig har livet bjudit på roliga, spännande saker så nån återhämtning har det inte blivit direkt.

 

Veckan som gått har varit bra och inte fullt intensiv som tidigare veckor. Vi kom ju hem från Vätternrundan på måndagseftermiddagen och efter knypplingen på kvällen åkte jag upp till lyan. Sen har det tuffat på med mottagning, olika möten på olika platser, hembesök, besök och en hel del administration.

 

Igår när jag kom hem övermannades jag av den stora tröttheten. Orkade inte titta på TV och virka som jag tänkt. Jag har virkat två stjärndukar och håller nu på med en löpare med kubmönster i 3D-effekt som jag är så nyfiken på hur den kommer att bli. Istället släckte jag alla lampor, låg i vår utfällbara fåtölj och tittade på det trebenta rådjuret som åt Ragnars fågelfrön som jag lagt ut under fågelmataren. Och så lyssnade jag på alla åtta avsnitt av Tunnlarna. Jag hade som vanligt radion på när jag åkte hem och då pratade de med Jerker Virdborg om denna psykologiska radiothriller. Gick kvällspromenaden med hundarna efter fjärde avsnittet och somnade till det sista. Gick och la mig och försökte lyssna om på det sista avsnittet i sängen men när jag vaknade imorse insåg jag att jag inte hade en aning om hur det slutade. Lyssnade för tredje gången på sista avsnittet efter morgonpromenad och frukost.

 

 

Nu har jag med viss möda plockat undan packningen från konferens och Vätternrundan, sorterat bort reklam, betalat räkningar och första tvätten snurrar i kondenstumlaren. I den ligger hundarnas selar och Rambos jacka, så jag hinner nog fixa lite lunch innan nästa promenad. Hundarna ser lika slöa ut som jag känner mig. OS håller mig sällskap. Inte för jag tittar på TVn och inte för jag att jag är ett dugg intresserad, men ljudet ger en viss hemtrevnad. Hade Janne varit hemma hade han suttit och tittat, men han jobbar natt och tog husbilen till jobbet, dels för att jag ska slippa smyga hela helgen, dels för att slippa pendla under 12-timmarspassen. Jag saknar nog honom jättemycket just nu!