guggelutt

 

Början av veckan har jag redan skrivit om ju! Måndagen innebar en hel del mil, Strängnäs- Stockholm två gånger och Stockholm-Strängnäs en gång. Men det genererade ett bra möte, hemarbete och knyppelkurs på kvällen med härliga nybörjare. Tiden går fort när man får springa mellan dynorna och hjälpa till med pinnar som hoppar fel och trådar som trasslar. Jag tycker det är jättekul!

 

Efter tisdagens mottagning var det ju Ultraljudet av Monicas bäbis, jag hann med en timmes utbildning i orosanmälning och avslutade dagen med en kväll då jag blev undervisad i flandersk knypplingsteknik. Onsdagen bjöd på tre möten och en extern lunch med massage som avslutning...

 

Nu har jag upprepat detta och hittat tillbaka i rätt vecka! Men igår blev det ny månad och den inleddes med en heldag om Kyrkans nya handbok. Det var vår nya chef som höll i den och vi gick även igenom en transaktionsanalys-modell och lite annat smått och gott. På kvällen tog jag igen lite jobb som försummats under dagen, två längre själavårdssamtal per telefon. Ibland blir det så när man inte hinner träffa folk som behöver...

 

Janne kom upp till lyan på fredagmorgon efter sitt nattpass. Jag hade huvudvärk igen så jag sov ett par timmar extra, gick långpromenad med hundarna innan jag körde upp dem till dagis. Sen jobbade jag hemifrån, svarade i telefonen och fortsatte inläsningen om Diakonins strukturer och hann också nosa lite på processen för en Diakonipastoral. När jag kom mot slutet av rapporten som heter Diakonins strukturer såg jag mitt eget namn nämnas. Det kändes jättekonstigt! En rapport som hänvisar till min uppsats! Stort liksom!

 

På eftermiddagen fastnade jag i samtal så Janne åkte upp och hämtade hundarna från dagis. Sen åkte vi och åt på restaurang i närheten. Jag reagerade faktiskt ganska starkt när jag kom in där... en grupp finska romer, två svenska sällskap där de vuxna började fyllna till medan barnen sprang runt, ett trans-par... jag har börjat vänja mig vid Strängnäs och där ser man bara tystlåtna "hyggliga" svenskar på restaurangerna... satt och tänkte att jag faktiskt föredrar det förstnämnda, en restaurangmiljö där alla får plats. Men jag måste ju tillstå att jag satt och värderade mina kunskaper i orosanmälan när man sitter och ser föräldrar som går ut och dricker alkohol med sina barn i släptåg. När går det för långt liksom?

 

Igår när jag gick ut kvällspromenaden med hundarna fick Rambo ännu ett anfall liknande ett astma-anfall. Han har haft några såna i veckan, men jag har tänkt att det är såna där "kvarkningar" som jag förstått att chihuahuor kan ha för sig ibland. Låter som snarkningar ungefär... men igårkväll fick jag bära Rambo i uppförsbackarna. Vid sju-tiden imorse vaknade jag av att Rambo fick två högljudda anfall efter varandra, sen hade Janne fått bära honom halva morgonpromenaden. Jag satte mig att ringa runt till djursjukhusen. Aldrig mera Bagarmossen efter hur de behandlade Bitchen efter att hon blev påkörd i höstas, återstod Södra djurkliniken, men jag gav upp i telefonkön och ringde Strömsholm som är samma vårdkedja. De sa att handlar det om andningen måste han nog in. Jag gjorde ett försök till på Södra djurkliniken och då fick jag svar. Jag tog ut Bamse på en långpromenad medan Janne åkte till sjukhuset. Sen fick Bamse vara ensam hemma (ja med Ragnar förstås) medan jag åkte till jobbet. En bra eftermiddag - Tema Sorg med dikter, musik och berättelser av Jimmy Ginsby. När jag kom hem fick jag Rambo-info av Janne... Rambos sänka är hög, hjärtslagen ligger på 80 mot 100-120 som är normalt för hans vikt, han hade ingen feber men allmäntillståndet var inget vidare.  Han blev inlagd. Janne hade fått ett sms på eftermiddagen att läget var stabilt och att de skulle höra av sig efter ronden imorgonbitti.

 

Ikväll är Bamse låg. Han knatade på duktigt när vi tog en lång promenad efter jobbet, han har ätit bra, men sen går han och lägger sig i korgen. Ibland boffar han till. Jag ska ägna mig åt honom nu. Och försöka vila bort en huvudvärk som börja upplevas som kroniskt! Och det är så tomt utan Rambo...