guggelutt

Att ligga på sjukhus är ingen hit. Idag har jag grinat och känt mig som en låda kött som ska fraktas än hit, än dit. Det smärtar att tänka att i vården upphör människovärdet och man reducerad till en kroppsdel utan förmåga att vare sig känna smärta eller sorg och som ska omhändertas på bästa ekonomiska vis, men så slår det mig att så ser det ju ut överallt om man tänker efter. Vi ska vara kostnadseffektiva. Betala för osss men inte kosta något. Punkt. Vård, skola och omsorg är en handelsvara där vinstintresset oblygt styr.

 

 

Jag blev lite förbryllad över läkaren på ronden imorse. Igår förklarade han ihärdigt att HAN hade ingen nytta av en MR så därför skulle jag inte få nån röntgen. Idag frågade han hur jag tänkte kring hemgång och sjukskrivning. Jag svarade att jag kan nog åka hem imorgon och får jag en sjukskrivning nästa vecka ut så kommer jag säkert kunna jobba med kryckorna efter det. "okej, okej" sa han eftertänksamt och gick...? Ett par timmar senare kom han tillbaka med sjukintyg för denna och nästa vecka och sa att jag skulle åka hem imorgon. Jaha, vad skönt, tänkte jag. Inget ifrågasättande. Inget "jag-vet-bäst". Hmmm...?

 

Så fick jag ett meddelande av en f.d kollega att hon skulle komma förbi och jag blev så glad. Men precis när hon hörde av sig från entrén fick jag veta att jag skulle förflyttas till Althea så jag skulle packa ihop mina saker. Men vad är Althea? Och min kompis då? Hon hann upp och hon hann typ se mig äta ett halvt vaniljhjärta som hon hade med sig. Vi hann byta några ord, så gott att se henne igen, men halva kaffekoppen blev kvar innan jag, med hjälp av morfin mot smärtan, tvingades ner i en rullstol trots att jag ihärdigt sa att jag KAN INTE sitta. Jooodå, det kommer gå så bra så.

 

När vi kommit halvägs bad jag sköterska att stanna och högg tag i en pelare i kulverten. Nej, vi går till hissen. Där hävde jag mig ut stolen med hjälp av ledstången och sa J A G. K A N. I N T E. S I T T A! JAG kör rullstolen! Det fick jag inte, men jag fick kryckorna och gick resten av biten. När jag senare tittat på karta bedömer jag att det är mer än en kilometer mellan sjukhuset och patienthotellet. Alltså, utrycker jag mig otydligt? En ryggpatient i en transportrullstol? Och varför kunde jag inte få låna gåbordet istället som jag bad om, när rullstolen ändå skulle tillbaka till samma ställe? Jag förstår verkligen inte logiken! Och varför ännu en flytt? Hade jag fått välja på morgonen mellan en flytt till och hemgång så hade jag åkt hem, men nu var det ju bara att hänga med för Janne sov uppe i lyan i godan ro efter sitt nattpass i förvissningen om att jag skulle bli kvar ett dygn. 

 

Nu har jag lugnat ner mig. Igen. Fått extra smärtstillande efter transporten. Sköterskorna här på patienthotellet är snälla. Och jag har frågat om jag måste byta om för att gå ut i matsalen och hämta middag, men de skrattade bara och sa att här får jag gå i särken!

 

Ett som är säkert är att jag nu kommer att skriva mig i Stockholm. Sörmlands läns landsting är inte mitt förstahandsval och de kommer knappast sakna mig eftersom jag hör till den lilla klick av befolkningen som inte kan välja utan måste ha vård mellan varven. Alltså, jag kostar!

 

Nu ska jag roa mig en stund och fylla på med god energi!