guggelutt

Olust inför ruschen som livet bjuder på just nu. Det är mycket och det vill liksom inte lugna ner sig, snarare så kommer det mera. Det är fullt ös på jobbet. Även om en och annan bokat av sig så har jag så mycket som ligger i högen som ska göras, så det är nästan välkommet när nån inte dyker upp eller bokar av sig. Då hinner man skriva det mailet eller göra den inbjudan eller ringa det samtalet eller fixa den grejen och det har inte funkat att gå hem halv fem. Nu är jag återigen är i fas på jobbet. Men det ligger en obehagskänsla i att alltid vara exakt i fas, för vad händer om nåt oförutsett händer? Dessutom har flera av mina närmaste det tufft just nu och det tar på en och handen på hjärtat, visst tar det ett tag att varva ner. Det har jag försökt göra i helgen. Jag har legat i solstolen så mycket jag har förmått. Igår small dessutom ryggen när jag grävde i frysboxen efter något till middag. Först blev jag förtvivlad, sen förbannad, men det blev aldrig så illa den här gången tack gode Gud för det! Men påminnelsen om ett stressat livs skörhet stod klar för mig återigen. Jag stod still en stund hängande på frysboxen, gick sen ut i köket och lyckades så småningom få på hundarna kopplen så jag, men kryckan i höger hand och vinterjackan på för värmens skull, kunde vi gå promenad. Gick eller låg hela dagen. Janne jobbade i båtklubben. Jag har haft ont efter det men kroppen har funkat. Så jag har bakat, sovit, diskat, rastat hundar och lagat mat. Inget mer. Ändå är stressnivån fortfarande hög. Veckan som nyss börjat är kort men intensiv. Idag har jag jobbat hemifrån och har tagit emot flera samtal som jag hänvisat till morgondagens mottagning. Två kollegor är sjukskrivna och en ledig vilket var för sig inte varit nån jättestor belastning, men tillsammans har det blivit lite att hålla rätt på. Det funkar givetvis, vill absolut inte klaga. Nästa vecka är en kollega tillbaka och om några veckor kommer ännu en tillbaka så det går bra. Har bokat av ikonmåleriet på fredag för att kunna vara standby att åka till pappa, men äntligen kom beskedet idag att han mår lite bättre. En dag i taget. Bloggen får vila sig lite. Allting kommer bli bra. Snart. Nu mot knyppelkursen...