13 år...
... sen min diakonvigning. Långa år som gått fort. Många erfarenheter har jag fått och mycket har jag hunnit med. Även om jag periodvis undrar vad jag egentligen sysslar med så har jag inte heller ångrat mig. Att svara på ett kall att bli diakon är inget lätt yrkesval, men det är bland det mest givande man kan göra, tycker jag. Det är dubbelt som ni hör. Tufft och fantastiskt.
Igår under knyppelkursen nös jag som 17 men jag mådde inte på nåt sätt dåligt. Idag har det skorrat lite i rösten och nu ikväll känns det lite jobbigt, men jag hoppas kunna sova bort en ev. förkylning, tycker jag har viktigare saker för mig. Ska bara gå upp och sätta på min surrande fläkt så jag slipper höra grannens skit-schlagerpoppande! Det har varit tyst i två veckor sen jag ringde vicevärden och klagade... men jag tänker inte bli bitter. Åtgärd: fläkt! Sov gott 🌍
Kommentarer
Trackback
