Vilken hĂ€rlig dag đ¶đ”
IgĂ„r kom sonen med familj pĂ„ besök. SĂ„ himla mysig dag det blev. Vi satt och pratade, grillade, gick lĂ„ngpromenad och hade det allmĂ€nt toppen â€ïž
Â
Â
PĂ„ kvĂ€llen nĂ€r de Ă„kt smög sig obehaget pĂ„... igen... TĂ€nker att det Ă€r lika bra att sĂ€ga det. Jag mĂ„r mycket bĂ€ttre! Jag Ă€r piggare, Ă€r vĂ€rkfri (förutom knĂ€na) och har gĂ„tt ner lite i vikt. Men jag mĂ„r oxĂ„ sĂ€mre. Att sĂ€ga Ă„ngest och tvĂ„ngstankar Ă€r att överdriva rejĂ€lt, men det pyr en oro i kroppen nĂ€stan hela tiden nĂ€r jag inte Ă€r sysselsatt. Jag Ă€r helt sĂ€ker pĂ„ att detta kommer försvinna nĂ€r mina mediciner Ă€r rĂ€tt instĂ€llda, men jag mĂ„ste komma pĂ„ ett sĂ€tt att tackla det fram till dess.Â
Â
Imorse var oron sÄ förlamande att jag först försökte somna om. LÄg och försökte meditera samtidigt som jag lyssnade pÄ grannens maskiner som pep och dundrade och njöt av sÀllskapet. NÀr hundarna sent omsider började röra sig gick vi upp och ut. Nu försöker jag planera dagen. Djuren har fÄtt mat och hundarna har fÄtt sin morgonpromenad. Nu ska gÄrdagens disk diskas, jag ska förbereda en uppgift till Herrklubben pÄ onsdag, packa och leta reda pÄ nÄgra papper som ska med upp till lyan, knyppla klart 10-Ärs jubileumsknypplingen... sÀkert nÄt mer... om jag inte kan fylla dagen fÄr jag fortsÀtta meditera!
Â
Ăr jag sĂ„ grön som min kollega tror? Bara det Ă€r ju Ă„ngest!
Kommentarer
Trackback