TGIF?

Det hade kunnat kännas så, men det blev inte riktigt på det viset. Såg framför mig en lugn fredag med endast ett planeringsmöte på fm och ett hembesök på em och däremellan skriva och skicka välkomst- och infobrev till Herrklubb och ikonmålargrupperna... sen åka hem... men under planeringsmötet plingade det i mobilen.
 
När jag lämnade hundarna på dagis imorse berättade jag att Rambo varit lite lös i magen på morgonpromenaden. Det hade accelererat under fm och nu sket han bara gult vatten. Och grus? I båset! Rambo kan markera inomhus men skiter han inomhus är det tecken på att det inte är bra! Fröken visade mig hur ”gruset” sett ut genom att plocka upp småsten ur sandhinken de använder vintertid. Dessutom högg han när de försökte lyfta honom vilket de tolkat som magsmärtor, för Rambo hugger inte. Bamse kan tendera att göra det, men inte Rambo. Jag känner mina hundar. Det var bara att åka iväg till djurakuten. 
 
Rätt skönt att få köa i sin egen bil med en ”puck”. Riktig lunch hanns inte med, men 1/4 påse sega ostbågar är inte fy skam! 
 
 
Vi fick träffa en sköterska efter 40 minuter som tempade och kollade hjärtat, sen fick vi vänta på infektionsrummet i fyra timmar innan veterinären kom.
 
Rambo har ett väldigt tydligt kroppsspråk. Det är syns att han inte vill vara på sjukhus!
 
Återigen är jag så glad åt mina intressen. Fem timmar i ett varmt väntrum med en dålig liten vovve som luktar skit är f-n inte kul nånstans. Att kunna sticka sockor hjälper upp stämningen något och får tiden att gå!
 
När den trevliga veterinären klämt igenom magen och kollat hjärtat (igen) diskuterade vi lite. Hon undrade om jag ville att de skulle prova lite mat för att se hur magen reagerade, och om det inte gick så bra skulle de röntga... jag började få panik. Trött, hungrig, en hund som bara vill därifrån, det är varmt och stinker maginfluensa i rummet... Jag bad om röntgen direkt för 1. Jag trodde inte Rambo skulle äta alls eftersom han inte ens ville dricka vatten under omständigheterna 2. Jag har en till hund som visserligen hämtats från dagis av min snälla svärdotter, men vi har ff långt hem, fredagstrafik osv osv. Röntgensköterskan kom efter en kvart och ännu en kvart senare var veterinären tillbaka. Tom, men lätt inflammerad tarm. Inga spår av föremål eller grus. Så skönt. Ordination: skonkost och probiotika. Vet sen tidigare att skonkosten på burk inte går i mina hundar, canicur-pastan fås i med milt våld... men det fanns ett probiotikapulver i dosförpackningar! Dyrt som attan, men vad gör man inte för sina pälsklingar? 
 
Vid sex var jag i lyan, pratade lite med sonen och plockade ihop fågel och pinaler. Svärdottern kom med Bamse när jag gått ner till bilen. Det blev en fin återförening... Bamse kröp in i Rambos bur innan jag fick in honom i sin och kunde åka iväg. Själavård i telefon på vägen hem.
 
Hemma tog maken ut hundarna medan jag packade in. Han hade förberett tacos 🌮 så himla gott!!!! Delikatesserna intogs i paviljongen 💕 Bamse fick middag som vanligt. Rambo fick bara kokt köttfärs med probiotika vid tre tillfällen under kvällen. Det gick i utan problem. 
 
 
Två timmar i tunnan medan fladdermössen jagade mygg och Vintergatan tände sina stjärnor en efter en samtidigt som vi hörde ljuden av livet på landet - uggleungar som vill ha mat, skällande rådjur och rävar, spelade syrsor... Fredagen började och slutade bra. Resten får ingå under ”shit happens”. Jag litar på att Rambo är fit for fight inom kort!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0