đ°
Idag har jag inte varit sÄ tuff... i huvudet Àr jag fullstÀndigt lugn och litar pÄ kompetensen hos dem som ska utföra ingreppet. Men kroppen Àr instÀlld pÄ flykt. Det Àr onekligen en intressant sjÀlvstudie att vara i sin egen kropp nÀr den Àr sÄ tudelad...
Â
"Det hÀr Àr kolugnt" <---> "Spring för livet"
Â
Det har gÄtt bra nÀr jag stickat eller fingrat pÄ telefonen, men nÀr sköterskorna kommer in och kollar lÀget blir det annat ljud i skÀllan, dÄ sprutar tÄrarna.
Â
 Â
Har frĂ„n bĂ€dden följt följetĂ„ngen med Gösta Rymmare (fingerat namn). En Ă€ldre herre som ramlat och Ă€r helt sönderslagen i hela huvudet med plĂ„ster och bandage, med nackkrage och hĂ„ret Ă„t alla hĂ„ll. Han pĂ„minner lite om Einstein till utseendet. Han har bĂ„de en fĂ„tölj och sĂ€ng i korridoren utanför expeditionen för sköterskorna ska ha koll pĂ„ honom... men rĂ€tt var det Ă€r ser man honom passera i korridoren med viktiga steg och portföljen i nĂ€ven, eller med rosa tuschpenna börja klottra pĂ„ inventeringslistan pĂ„ förrĂ„det utanför mitt rum. DĂ„ dröjer det inte lĂ€nge förrĂ€n nĂ„n sköterska kommer efter och leder honom tillbaks, vĂ€nligt smĂ„pratande. Idag gjorde jag en insats som nog inte Gösta uppskattade, han hade lyckats ta sig lĂ€ngst bort i korridoren och letade efter en dörr som herrarna i dagrummet sagt fanns "dĂ€rborta". Nu ville Gösta ha min hjĂ€lp att öppna den... men jag var sĂ„ elak att jag skakade pĂ„ huvudet, tog min kaffekopp, gick till expen och skvallrade! Gösta Rymmare blev Ă„terigen infĂ„ngad. IkvĂ€ll Ă€r han inte kvar, han har nog fĂ„tt komma till en lugnare plats. Det har nog varit jobbigt för honom att ligga i en korridor med mĂ€nniskor som gĂ„r fram och tillbaka nĂ€r han varit sĂ„ förvirrad, förmodligen efter fallet.Â
Â
Â
Maken har varit pĂ„ besök en stund. Jag hade inte tagit med medicin för sĂ„ mĂ„nga dagar, trodde jag skulle komma hem rĂ€tt fort... men nu kan jag ligga hĂ€r Ă„ret ut vad gĂ€ller den biten đ€
Â
Nervös. Ska snart gĂ„ och duscha samt fĂ„ renbĂ€ddat... hoppas fĂ„ sova đŽ
Kommentarer
Trackback