It's the end of a decade 🎉
In another ten years time
Who can say what we'll find
What lies waiting down the line
In the end of twenty-nine
What lies waiting down the line
In the end of twenty-nine
(Ur Abbas Happy New Year, årtalet modifierat)
Försökte förklara för en ny doktor imorse om min syn på livet och att bara för att sköldkörtelvärdena är bra så betyder inte det att hypothyreosen är under kontroll om man har symptomen kvar, att när man lider av konstant trötthet och bara bemöts av beskäftiga råd och uppmuntrande tillrop är det tillslut svårt att ta till sig, att jag inte tänker gå tillbaka till hur livet var för ett år sen när jag liksom flöt runt som en oformlig geléklump full av eksem och halvt om halvt utan hjärnkapacitet, att om livet inte går att levas utan bara ska överlevas är det tillslut liksom meningslöst. Dessutom möts man som sjuk av så mycket förakt så hälften borde vara straffbart.
Nag - nag - nag...
För tio år sen kämpade jag hårt med hypothyreosen. Värdena hade skenat, jag var jättesjuk men på väg tillbaka. Sett i backspegeln över de senaste tio åren vet jag att sjukdomen kan både bli bättre och sämre, men framförallt vet jag att jag själv kan påverka både sjukdomen och att jag kan stå på mig gentemot läkare. När jag nu ser framåt tio år ser jag de de sista tio åren i mitt yrkesliv (förutsatt att pensionsåldern kommer att ligga kvar på 65 år, men jag utgår från nuläget) och att de kan bli mina absolut bästa. Jag är erfaren, jag vet vad jag kan, jag vet mina gränser OCH jag är fortfarande nyfiken. Och jag ser inte på mig själv som sjuk! Jag bär visserligen på en sjukdom men JAG är mer än hypotyreos! Och sjukdomen har lärt mig så mycket, gett mig insikter jag inte vill vara utan. Jag är tacksam!
När jag kom hem från Florida bytte jag läkare och bokade tid hos honom så fort det gick, så imorse var detta planerade läkarbesök. Han var väldigt rar men mer intresserad av min sjukhusvistelse och operation... säkert nån form av inkännande. Nå, jag fick ta mina sköldkörtel-prover iallafall. Nu får vi se om han "tar över" mig eller bollar tillbaka mig till min "gamla" doktor som tydligen börjar närma sig slutet av sin specialist-studietid...men min plan är att på nyåret återuppta det jag pysslade med i våras, att jobba för att återta hälsa och ge mig själv chansen att leva ett bra liv. Det detta år har lärt mig är tålamod. Jag var så glad över viktnedgången och energin jag fick i våras av ny medicin och kost, men att en så snabb viktnedgång kan orsaka gall- och bukspottkörtelbesvär hade jag ingen aning om. Nu är gallan borta men erfarenheten kvar. Det tar jag med mig in i nästa decennium...
Kommentarer
Trackback
