guggelutt

Det blev ingen bra kväll igår. Smärtorna blev tillslut olidliga och då är jag ändå rätt van vid smärta. Jag stod och hängde på gåbordet så länge jag orkade, men tillslut började benen ge vika. Då satte jag knäna i tofflorna, bullade upp täcket i fåtöljen och försökte hänga framåtlutad stående på knä över den. Fick både morfin och ketogan innan det släppte och jag kunde sova några timmar.

 

Bäst som jag stod där och hyperventilerade fick jag en rumskompis, en Liten Karin (fick nytt rum efter operationen, ett dubbelrum). När hon var installerad ville hon småprata men jag bara väste: "Orkar inte ... flås flås ... ooont". Ja så kan man oxå ha det, tyckte Liten Karin (fingerat namn) och kröp i koj. Imorse bad jag Liten Karin om ursäkt och sen har vi haft det så trevligt så. Hon har oxå ont för hon har ramlat och brutit nyckelbenet, men värst ont har hon i bröstet så hon har ❤️-övervak. Hon fick nog "bara" en duktig smäll i bröstet när hon ramlade för hjärtat tickar på så fint.

 

Jag har haft fortsatt ont idag, men bara där gallan har suttit. I övrigt är jag lite öm förstås men det är ju inte så konstigt, inte ens särskilt jobbigt faktiskt. Den troligaste orsaken till min överjävliga smärta är med stor sannolikhet en gasficka. När de gör den här typen av operationer fylls buken med gas (koldioxid) för att de ska få lite utrymme att jobba på. Denna gas går relativt enkelt ur kroppen och lägger sig vanligtvis som en lätt värk i övre delen av ryggen och axlarna några dagar. Förmodligen har jag en gasbubbla som trycker i såret efter gallan eller direkt mot en nerv i revbensbågen. Ofarligt men olidligt smärtsamt. Jag får stanna ett dygn till eftersom maken är borta och det kanske inte är helt lämpligt att skicka hem mig ensam i skogen med denna smärta.

Mina kollegor har ätit julbord idag 😋 men jag ska inte klaga! Vi fick ägg med kaviar till frukost 😋😋😋