guggelutt

I onsdags ringde jag Mälarsjukhuset och fick veta telefontiderna på magnetröntgen och kirurgimottagningen. På torsdagen ringde jag dem bägge och bokades in på olika tider för samtal. På MR fick jag veta att de hade personalbrist och att de skickat mina röntgenplåtar till nåt annat sjukhus för granskning, ja kanske tillochmed utomlands, det var ju olyckligt att nån sagt att det bara skulle ta en vecka.... På kirurgen fick jag prata med en ängel. Hon skulle "jaga" och återkomma. Hon återkom när hon skulle gå hem och tog sig tid med mig. Hon hade inte fått tag i mina "plåtar" men bekräftade min rätt till oro, förklarade ord ur min journal som jejunumslynga och mesenteriet, berättade  att de kollade resultaten från MR innan de skickades vidare för detaljkontroll nu när de hade personalbrist bland röntgenläkarna, att jag inte hört nåt är med största sannolikhet goda nyheter och att hon ska ringa under sitt nästa pass nästa vecka. Jag var så lättad efter samtalet och ändå vet jag inte mer nu än innan vad MR visade. Men att nån tar sig tid och förklarar allt runt omkring! Allt det där som vi som inte har en examen inom nåt vårdvetenskapligt ämne förstår. I takt med att förkylningen lindrats har oxå ångesten gjort det. Ångest är inte förnuftsstyrd, den rockar solo utanför logiken!

 

Under veckan som gått har jag inte gjort mer än nödvändigt. Mest suttit i en ställbar fåtölj, ibland med ett handarbete framför mig, ibland utan, ibland med tvn på men oftast har den varit avslagen såvida inte maken tittat lite innan han lagt sig, då har den fått stå på. Såklart har hundarna fått komma ut oxå. Eftersom "ångesten" sa att jag snart ska dö kontrade "logiken" med att börja med aip (antiinflammatorisk kost) igen. Det var bra. Blev i princip värkfri på två dagar. Idag gick jag tillochmed ut i skogen och letade svamp, det gör jag inte ensam när jag har värk. Svampresultatet var magert men segern är min!