guggelutt

Jag tycker om att skriva ✍️ Att prata är inte min starkaste gren 👄 Att skriva ger mig tid och tränar eftertanken 💭 att bara låta käften gå är helt enkelt inte min grej och jag öppnar helst bara munnen när jag har nåt att säga 💋 annars tycker jag bara att det kommer ut konstiga saker ➿➰〰️ Om jag publicerat allt jag tänkte i onsdags skulle det tendera rent skitsnack 💩 Skitsnack är viktigt när det ingår i en process som leder framåt, men att snacka skit i ett envägskommunikativt medie, som en blogg, leder ingenvart, därför blev jag tyst och reflekterade istället över hur jag mottar visst munväder 🌬 Alla säger tokiga saker ibland 🤪 och oftast gör det ingenting därför att mottagaren av orden känner den som levererar orden och förstår att det kom ut fel, alternativt kände igen situationen och förstod att det råkade bli en tanke/ord-vurpa. No harm done. Men när leverantören av en väldig massa ord 🗣 ständigt och subtilt kränker och/eller ifrågasätter mottagaren av orden är det inte lika lätt att vifta bort 😥 Det ligger nåt därunder och skaver 🤔 Istället för att reflektera över sin irritation tillåter munvädersmänniskan sig själv att fortsätta sina verbala spyor så fort tillfälle ges 🤮 Visst säger man att den som tiger samtycker 🤐 men det är en sanning med modifikation ☝️ Att inte protestera vid kränkning är automatiskt inte ett samtycke 👊 Blev du förvånad 😯 Att jag föredrar att låta skiten 💩 landa på mig utan protest betyder förmodligen att jag inte anser att det är värt att gå i strid med skit-leverantören ⚔️ Skälen kan vara många men kort och gott brukar det sällan vara värt det. Människor som älskar att höra sin egen röst har oftast ett överflöd av alla möjliga ord att smattra på med 🔫 Att lyssna ingår sällan i deras övriga kvalifikationer👂

 

Min erfarenhet av pratmänniskor är inte så god. Pratmänniskor 🗣 ägnar alldeles för mycket tid åt att låta käften gå och för lite tid åt annat som kan vara viktigt💡 Framförallt har de alldeles för lite koll på hur deras ljudföroreningar landar. Under mina snart 40 år i yrkeslivet har jag sett att majoriteten av pratmänniskor får minst gjort. De pratar 🗣 och pratar 🗣 och pratar 🗣 om allt de gör. Jag har ofta fascinerats av hur de hinner, hur de hinner göra allt de där de pratar om 🗣 när de bara pratar 🗣Eftersom jag inte bara är en skrivande människa ✍️ utan oxå en lyssnande människa👂 så hör jag förstås en väldig massa. Det brukar funka så. Pratar man inte så mycket så hör man desto mer 🗣👂 Jag hör hur pratmänniskan delegerar egna arbetsuppgifter i farten till nån annan, även om det arbetsrättsligt inte finns nån delegationsrätt. Jag hör hur pratmänniskan är extremt dåligt förberedd inför intervjun, inför föreläsningen 👩‍🏫 eller inför vilken planerad pratsession som helst. Det är ju egentligen ganska konstigt 🤔 Kan det bero på att vid tillexempel en planerad presentation kan det bli uppenbart att "dina" idéers egentliga upphovspersoner sitter i salen? Eller att du vet, liksom dina närmaste medarbetare vet, att du inte är så närvarande i ditt arbete som du säger dig vara? Eller det uppenbara --> du har egentligen inget med substans att säga?

 

Pratmänniskan ifrågasätter även gärna intesåpratiga människors sätt att arbeta eller förbereda arbete på ... förstås. De kan ju bara ett sätt - sitt eget. Att hela tiden bara vara i sitt eget pratande ger ingen tid för andra perspektiv eller andra sätt att arbeta 👩‍💻 📞 🖊 Att ta någons verksamhet när den är färdigplanerad och rullar på fint är en annan vanlig strategi för att höja sig själv. 

 

🗣 Pratmänniskans orerande gör människor illa 🤕 Alla vet vilka de är. Intesåpratiga människor låter dem hållas. Alla vet att konflikt med en pratmänniska ⚔️ inte leder nånvart. Ingen vill bli nästa mottagare av de elaka orden 💩 Bättre att låta det vara 🤷‍♀️ Alla vet ju hur hen är så det är inget att bry sig om 🤷🏽‍♂️

 

Du må se mig som en svag typ eller lindrigt handikappad, men vet du vad? Det sitter iallafall inte i mitt HUVUD 🖕