De små berättelserna i vardagen 🦢
Igår åkte jag iväg för att hjälpa en av mina döttrar med en grej. Jag hade inte bråttom utan körde i långsamt pillelunk. När jag var nästan framme såg jag ett par vita stora svanar som flög på ganska låg höjd med den klara blå himlen som bakgrund. Det är ju så mäktigt att se dessa stora fåglar flyga och jag var ensam på vägen så jag bromsade in, lutade mig framåt vindrutan och njöt av synen. Då skiter den ena. En stor baja som sprider dig som en vit uppånedvänd solfjäder mot den blå himlen. Vad jag skrattade. Det var en så oväntad händelse i den magiska synen...
Jag har en stor förkärlek för svanar och fascinerades av dem redan som liten tulta. Mamma fick packa en påse bröd och så gick vi och matade "fanarna", så var det bara. Och jag fortsätter med det.
När dotra och jag var klara åt vi lunch innan jag åkte till lyan, dagis, via biltvätten och hem.
En ny dag har grytt. Jag har legat vaken några timmar i sällskap av mina tankar. Maken åkte till jobbet vid sex-tiden, då drog jag upp upp rullgardinerna och har legat och tittat på när ljuset vunnit över mörkret. Himlen är blå, solen skiner och det blåser rätt ordentligt. Idag ska jag bara ta dan som den kommer...
Kommentarer
Trackback
