guggelutt

Det har varit en lång dag med många tankar. Först ett besök och när nästa besök uteblev hann jag ringa på ett antal gula lappar, göra ett jobbärende i centrum och fixa med ett fondärende. Lunchmusiken blev enda pausen, mycket folk och sorl på sopplunchen, besök och till sist en två timmar lång intervju för församlingstidningen. Hämtade hundarna kvart i sex. Förutom lunchmusiken idag har jag jobbat två dagar utan en enda paus. Det är hela tiden något som måste göras och jag är verkligen urdålig på att både ta rast och lyssna på kroppen. Flera av dagens samtal har gjort att jag funderat på hur länge jag kommer att orka. Middag orkade jag inte med och efter en stund på sängen släpade jag mig ut till ungdomarna i tv-soffan för att inte somna före sistanaden. 

 

Jag älskar verkligen det jag gör, men olika bekymmer gör att orken tryter. Ju mer jag jobbar desto mer får jag att göra. Jag känner inte längre igen mig själv. Jag har en bild av mig själv som alert, positiv och lätt till skratt... men det är rätt länge sen det var så. Numera är jag sliten, gör det jag ska och glädjen har ersatts av ett snett leende.

 

Hur hittar man tillbaka? How do you feed the good wolf?