Lugnet sänker sig...

... alltså, jag vill henne inget illa, jag tycker fruktansvärt synd om henne ... men när möbellassen gick igår kändes det som om lugnet sänkte sig över vårt lilla hörn av området. Vi har haft jättebra kontakt förr om åren. Vi har fikat ihop, hjälpt varandra med djurpassning, gräsklippning, datorn, handling, blomstervattning, ja allt som man gör goda grannar emellan. Men så blev hon sjuk. Och i den framskridande sjukdomen har hon successivt blivit väldigt elak, främst mot mig. Det började för några år sen när hon ringde mig (fast vi bor så nära att hon kan gå ut på trappen och prata) och bad mig få tyst på ungarna. Jag hade en tvåårig Nova här då och hon var så ivrig för vi hade klättrat upp i båten som ännu inte lagts i sjön. Jättespännande! Sen har det gradvis ökat, ibland lika trevlig som förr och ibland taggarna utåt. I dagsläget räcker det med att hundarna skäller på nån förbipasserande eller att papegojan småsnackar för att hon ska börja hojta. Ragnar kan alltså sitta inomhus och snacka (inte skrika) varpå hon kräver att jag ska ha dörren stängd. Visst är det jobbigt när hundar skäller och papegojor skriker, det tycker jag oxå så det får de absolut inte göra. Jag säger till dem och avleder deras uppmärksamhet, men det är omöjligt att få dem att hålla tyst när hon står på vägen och gapar. Hade vi haft småbarn hade problemet förmodligen varit gigantiskt. Det är trist att ha förlorat grannsämjan men jag tänker inte avliva mina djur pga en dement granne, inte heller sitta inne med nerdragna gardiner hela sommaren, så är det bara. 
 
Men iallafall, hon har tydligen haft en vattenläcka och nu ska hon bo borta ett tag. När sista flyttlasset gick igår infann sig en otrolig lättnad. Jag känner hur jag varvar upp när djuren låter det allra minsta, men det var först när hon åkt igår som jag insåg vidden av stressen detta fört med sig. Lättnaden är som ett ulligt vitt moln i själen. Elakt? Nej jag tycker inte det. Hon kommer få bo nån bra stans, slipper oss och kommer sen hem till ett renoverat hus. Jag kommer få en lugn tid när jag slipper vara på helspänn inför varenda cykel, hackspett eller häst som ska passera mina hundars vaktinstinkter. Win-win-situation nu när vi ska vara hemma så mycket i sommar.
 
Idag bestämde grannen och jag oss för att ta promenad tidigt eftersom jag skulle jobba på em, så efter morgonpromenad och disk packade jag med lite vatten, frukt och hundgodis. Det blev en 5km-runda med paus vid hundbadet.
 
 
När vi kom hem slocknade hundarna omgående på altanen, jag fixade lunch, satte mig i möte och jobbade sen till halv fem. Då gick jag en kortare promenad, packade och åkte till båten. Maken var redan där. Det blev en fin kväll på sjön.
 
Vi låg mittöver Vårfruberga klosterruin. Troligen är det från dess aktiva tid vi fått några av by-namnen här på Tosterön: Jerusalem, Jeriko och Betlehem till exempel. Och på Stallarholmen finns Sodom och Gomorra.
 
Strängnäsbron med domkyrkan skymtandes bakom.
 
När vi kom hem vid halv nio-tiden gick jag en sväng till med hundarna innan jag duschade hundar och mig själv. Hundarna blir så lortiga av våra långa promenader på dammiga vägar, och jag blir blöt och svettig av att tampas med dem i duschen 🚿😂 
 
Nu march i bingen! Imorgon nya äventyr!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0