guggelutt

Just nu brukar jag ta kvällspromenaden ut mot skogen för jag tycker det är trevligare än att gå inåt byn eftersom mina hundar är så skälliga ... men jag vill helst gå innan det blir för mörkt, vid typ kl 21.30, för jag vill kunna se ordentligt. På gott och ont kan man tycka. I torsdags såg jag två vuxna grisar på gärdet närmast oss på vägen hem. Igår trotsade jag min rädsla och gick förbi gärdet ut mot skogen trots att jag såg tre vuxna grisar på samma ställe. Kände mig både lättad och stolt när jag passerat. Fasiken vad duktig jag är! Men när jag kom bort till kröken där jag brukar vända kom oron, jag ska ju förbi igen! Jag beväpnade mig med en stor gren och gick tillbaka. Jodå, de var kvar. Jag stod och tittade på dem en liten stund, beredd med grenen, men så fick hundarna syn på dem och började skälla. Fyra vuxna grisar och ett myller av smått som inte syntes i det höga gräset for iväg. Det såg ut som vågorna på ett hav som vällde bort mot skogen... Det känns inget vidare att de både kommer närmre bebyggelsen plus att de blir fler. Hujedamig!

 
Idag efter morgonsysslorna jobbade jag ett par timmar. En del telefonsamtal, lite mail och så letar jag telnr efter en lista jag ska ringa efter. Efter lunch gick grannen och jag långpromenad. Vi skulle inte gå så långt för hon hade tryck i huvudet och jag kände mig lite spattig inför imorgon när jag ska till jobbet för vårfest och avtackning. Det än 3 månader sen jag åkte hem i tron att jag skulle komma tillbaka efter några veckor och nu är det första gången sen dess som jag kommer återse mitt rum, mina kollegor och prästgården. Men iallafall så bestämde att vi att vi går till Granboda och vänder istället för att gå långa promenaden.

 

 

Men vi gick, och vi gick, förbi Granboda, svängde efter Sionsborg, fortsatte över hygget, förbi masten och ända ner till Oxtorp vid Mälaren. 7 km. Min oro och hennes skallebank lättade under den trivsamma promenaden i lugn takt i vackra omgivningar.

Vi plockade vårbrodd och humleblomster. Vårbrodden kan man krydda sockerkaka med lärde vi oss i fredags, och humleblomstrets lite nötiga smak funkar fint i sallad.