guggelutt

... men nu är det segt. Var så glad över min bra-iga tisdag men det blev bakslag igår. Ingen större fara men ändå. Jag tänker hela tiden att "nu är det över", "nu är jag frisk", men så är det ju inte. Jag är en energisk och aktiv personlighet men min kropp är märkt av ett hårt liv. Jag har pratat långa samtal med mamma om våra liv och vi har varit med om mycket, från syrrans cancer och död i tonåren via min uppslitande skilsmässa med små barn i mycket unga år till hypotyreosen och det som hänt i nutid. Det är få år som en fått glida på den där räkmackan. Nu vill jag inte ha det på nåt annat sätt, jag är glad över varje livserfarenhet och stolt över varenda ärr på kropp och i själ... men när man är van att slita hårt är det surt att ge efter för att man "är lite trött". Jag är van att kroppen gör det jag vill att den ska göra, men nu är det tid att pyssla om det som är kvar av "hälsan själv" för den tiden är sen länge förbi och det är hårt att acceptera. Bara det är en sorg i sig. Det gäller att vända på kuttingen och fullt ut glädjas åt det som varit och det som komma skall ❤️