.....
Kvällen igår satte fart på mina tankar igen. Fastnade i ett program på NG om Amelia Earhart, hade inte hört talas om henne och blev helt fascinerad. Hon gick sin egen väg, slog flera flyg-rekord och dog nånstans i Stilla Havet under en jorden runt-flygning. Programmet växlade mellan hennes liv fram till hennes död 1937 och sökandet efter hennes flygplan och kvarlevor på en liten ö mitt i Stilla Havet 80 år senare.
När jag sen gick ut med hundarna vid 23.30 möttes jag åter av den mäktiga synen av stjärnhimlen, Vintergatan och en klart lysande Venus i söder. Trodde flera kvällar att det var ett flygplan på inflygning, men det är Venus. När jag vänt hemåt igen med hundarna hörde jag kattugglan. Jag släppte in hundarna och stod en stund på altanen och tog in den fantastiska midnatts-himlen och i hopp om att få höra kattugglan igen...
Mitt bibelord från Ersta när jag blivit färdig diakon 🌱
Idag på förmiddagen gav sig maken iväg på rondering, han har beredskap. Själv satte jag mig i fåtöljen och tänkte virka klart koftan... men blev sittande stirrande ut genom fönstret. Tankar på Amelias mod och öde, rymden, liv och liv efter detta trängdes i huvudet. Ikoner som Amelia brukar inspirera mig, men just nu får jag bara ångest. Känslan av att ha misslyckats och nu är livet snart slut. Läste igenom årets alla blogginlägg. Vad gjorde jag egentligen av min stund på jorden, jag som haft förmånen att kunna välja...? Gnällde och försökte prestera? Kanske dax att mer bejaka min andlighet och sluta jaga vind? Jag vet ju att jag har ett stort handikapp i att inte kunna "tala". På varje jobb jag haft har jag jobbat stenhårt men aldrig kunnat verbalisera det jag gör. Tex, när jag slutade mitt sista jobb som receptionist fick den nya ta in Proffice för att hinna med. Jag går i samma fälla om och om igen. När jag börjar jobba igen ska jag försöka satsa på att ta rast med alla andra och öva mig i att kallprata, det är nämligen så människor bondar och lär känna varandra har jag börjat förstå... 😕
Gick långpromenad med hundarna, sen satt jag och smågrabbarna i solen en stund. Med virkningen 🧶 Och systemkameran 📷 Vi har haft två orädda fåglar här idag, en domherre-hane och en gulsparv. De har suttit under mataren trots att folk gått förbi med hundar och barnvagnar plus att vi suttit ute. Men av nån anledning blev det bara suddiga bilder.
Nä... lite tv och virknål kanske...
För tre veckor sen fick jag en fantastisk bukett från jobbet. Tulpanerna var otroliga, men de vissnar ju på en vecka, så vi har bytt tulpaner två gånger sen dess. Idag bytte jag vas istället. Dessa blommor är ju fantastiska! Över tre veckor och fortfarande lika pigga! De förtjänar fin-vasen 🥰
Kommentarer
Trackback
