Fokus đ
För sisĂ„dĂ€r en 20 Ă„r sen jobbade jag pĂ„ ett lĂ€kemedelsföretag. Det jobb jag utförde inom sĂ€lj var inte det roligaste, men under det Ă„r jag jobbade pĂ„ just sĂ€lj fick jag vara med om mycket roligt. Vi fick nĂ€mligen Ă„ka pĂ„ fantastiska konferensresor som skulle tagga oss. En gĂ„ng Ă„kte vi till Ă
re, en annan gÄng var vi kvar i Sthlm men fick flyga luftballong... och en gÄng Äkte vi till Falkenberg, till ett jÀttefint hotell pÄ sandstranden. Den konferensen hade tema: Fokus. En av kvÀllarna hade vi en förelÀsare som pratade om rÀdslor, hinder, fokus och att uppnÄ mÄl. Den kvÀllen brann ett bÄl pÄ sandstranden... och nÀr bÄlet brunnit ner fick vi veta vad vi skulle göra. Uppgiften var frivillig förstÄs, men vi skulle gÄ pÄ glödande kol. Fokus. Vi skulle sjÀlva tÀnka ut ett fokus, det kunde vara nÄgot vi önskade oss, ville uppnÄ, eller "bara" mötet med en potentiell kund. Detta fanns pÄ andra sidan glöden som vi skulle gÄ över. Jag kunde inte hitta nÄgot fokus mer Àn att jag ville göra uppgiften, jag ville helt enkelt gÄ pÄ glödande kol! Vem vill INTE gÄ pÄ glödande kol??? ... sÄ med skrÀck i bröstet och med all viljestyrka jag kunde uppbÄda ... gick jag. En gÄng. TvÄ gÄnger. Tre gÄnger. Det var ett otroligt lyckorus att besegra sin rÀdsla för den smÀrta den glödande kolen kunde orsaka.

Jag tror att de flesta av oss pÄ nÄgot sÀtt kommit i kontakt eller har hört talas om karma och/eller attraktionslagen. Det Àr intressanta begrepp som bÄda Àr ytterligheter av det jag kallar "fokus" baserat pÄ min erfarenhet.
Okej... hur ska jag nu försöka knyta ihop det hĂ€r sĂ„ mina tankar lĂ„ter lika vettiga i skrift som i huvudet đ
Jag har ju inte mÄtt sÄ bra pÄ sistone. Framförallt Àr det ju magen som pÄ olika sÀtt protesterat med tex bukspottkörtelinflammation och sen kronisk gallblÄseinflammation och operation pÄ det. Efter det trodde jag att jag var fixad, men nope, jÀttebesvÀr med magen. Mitt fokus lÄg pÄ att snabbt gÄ tillbaka till jobbet och rycka pÄ axlarna med instÀllningen: "Àh, det var vÀl ingenting". Sköldkörteln har inte heller velat samarbeta. Jag skÀms lite över sköldkörtelproblematiken eftersom den gör en bÄde fet och seg i huvudet under skoven. Jag har kÀmpat ÀndÄ, kÀmpat mot kroppen istÀllet för att lyssna pÄ den.
Det jag kommit fram till, framförallt under de senaste dagarna blandannat under samtal med min yngsta, Àr att min önskan om att ÄterfÄ hÀlsa helt enkelt kan fÄ vara ett fokus pÄ att ÄterstÀlla rÀtt fokus. Att fÄ slÀppa gammalt skit! Fokus dÀr kropp-sjÀl-ande samarbetar. En vardag dÀr fokus Àr pÄ glÀdjen över de smÄ sakerna i vardagen och inte prestationen och jakten pÄ bekrÀftelse frÄn andra. DÀr livet och energiflödet fÄr utgÄ ifrÄn kÀllan. Sluta jaga vind. Var sann.
IgÄr pÄ kvÀllspromenaden tog jag bilder pÄ smÄ nya livsyttringar jag hittade lÀngs vÀgen. StorleksmÀssigt smÄ liv som jag brukar titta pÄ, men nu framstod de i nytt ljus som inte bara handlade om skymningsljuset. Livets styrka i all sin skörhet och skönhet.

NÀr jag kom hem efter promenaden hade jag fÄtt en inbjudan till en Facebook-grupp som verkar helmysig: "Det levande livet"!
Imorse frÄgade maken om jag skulle höra av mig till min vÀninna och Äka dit ett par timmar. Maken behövde Äka till jobbet en stund och hon bor rÀtt nÀra hans jobb. Jag sa att det skulle ju varit roligt, men nej, jag tyckte framförhÄllningen var för kort. Bara en kort stund efter skriver vÀninnan till mig att hon i min blogg sett att jag i hennes krokar igÄr och att det vore kul om jag kunde komma dit dÄ hon hÀmtat hem sina hÀstar i veckan. Jag frÄgade om jag fick komma redan idag och det gick jÀttebra, vi skulle mötas i hÀsthagen.




Efter att ha droppat maken pÄ jobbet letade jag reda pÄ hagen.... och ta mig sjutton om inte hÀstarna kÀnde igen mig frÄn i somras! De kom fram och ville ha gos. Hela upplevelsen var lika ovÀntad som fantastisk. Jag hade tÀnkt mig att plocka bland kartongerna frÄn lyan, men hur bra blev inte det hÀr?
Sen Äkte vi hem till vÀninnan, promenerade, fikade och gosade med hundarna.

Mys-Majsan
Pax et bonum đ
Kommentarer
Trackback