guggelutt

Har i ett par veckors tid haft Amanda Bergmans låt Falcons i huvudet. Drömmer om den, vaknar med den ringande i öronen --> https://m.youtube.com/watch?v=cq5DKVwwFqY <--den hänger med hela tiden. Jag förstår inte hela innebörden i låten, men vissa verser och melodin sitter fast... 

 

Det har varit en bra och rolig vecka, men samtidigt en jobbig vecka med mycket smärta - först ryggen och nu höft och knä. Det går över. Jag är inte rädd för åldrandet, välkomnar snarare de erfarenheter och den livsvisdom man erhåller med åren... men krämporna skulle jag kunna vara utan. Jag upplever mig varken som gammal eller sjuklig, men förstår att jag kan uppfattas så. 

Idag har det inte hänt så mycket. Tvättat några maskiner. Avbröt en längre promenad imorse då höften hakade upp sig. Väljer bort smärtstillande från och med nu för det gör så ont ändå så jag kan lika gärna spara levern som får ta hand om all skit som ändå inte hjälper mot smärtan. Imorgon ska jag göra ett rörelsetest och på torsdag ringer en fysioterapeut angående artrosen. Jag ser fram emot att få börja jobba med det. Resten av dagen har ägnats åt föreningstidningen och telefonen. Det har blivit några långa samtal. Mycket energi går åt till faderskapstestet... mitt x har begärt att tingsrätten förklara att han inte är far till våra barn som är över 30 år båda två... men snart är det oxå överstökat. Men det sliter på en kan jag lova! Att han inte ger sig! Vad hittar han på härnäst? Inte så konstigt att man känner sig låg. Det går oxå över. 

 

Klockan är mycket och som vanligt är jag rå-pigg efter kvällspromenaden. Jag skulle kunna somna vid sju om kvällarna men måste ju gå en kiss-sväng med hundarna efter nio, sen är det kört! Vet inte om jag ska lägga sista handen vid tidningen, påbörja årsmöteshandlingarna, titta på tv eller gå och lägga mig 😁