guggelutt

När jag igår sydde ihop ihop tisdagen såg jag att den kunde bli lite stressig... men so what? Jag kan ju inte påstå att hela mitt liv i nuläget är särskilt stressigt... men det såg ut här igårkväll;

Ikonmålning kl 9-12

Lunch med kollega kl 12-13.15

Handledning kl 13.15-14.15

Jag hade hört av mig till ikonmålarläraren och visste att jag fick komma samt handledaren om vi kunde ändra tiden till 13.30-14.30, men det gick inte. 

Imorse ringde klockan sju 🕖 Jag gick upp och duschade och satte fart... men så bestämde jag mig för att messa ikonmålningen att jag skulle komma till 10 🕙 istället. Tänkte att två timmar målning får räcka så hundarna slipper vara ensamma hur länge som helst. Gick strax ett svar att: oops, tiden är ändrad och vi börjar kl 10 denna termin. Så kom nästa sms från handledaren: kontakten efter dig har återbudat, du kan ringa 13.30... eller 14.30 om det passar bättre.

 

När jag åkte imorse såg dagen ut så här:

Ikonmålning kl 10-12

Lunch med kollega kl 12-13.15

Handledning kl 13.30-14.30

= ingen stress 😎 Normalt får hundarna komma ut med 4-timmars intervaller, men idag blev det lite längre och det hör sannerligen till undantagen.

 

Att träffa ikonmålarna igen var helhärligt. Jag kände mig saknad och bekräftad vilket var en behaglig ego-boost. Fick hjälp att komma igång igen av Lis Engblom med Sankt Göran och "verktyg" för att fortsätta hemma. Om 1,5 vecka har Huddinge en ikonvälsignelsegudstjänst och då vill jag ha med mig St Göran, även om han inte är helt klar, samt de andra ikonerna jag målat.

 

Träffade flera arbetskamrater och oj vad jag saknar mycket i Huddinge. Det känns skönt att sakna! Eftersom även ikonmålarkursen var corona-anpassad betydde det att vi inte sällskapade på dass kring handfatet när vi skulle göra ren våra målargrejer så blev jag några minuter sen till lunchen, så jag tog bilen ner till Klockargården, en väg jag annars tänkt promenera. God lunch på indiska och härligt bubbel med finaste kollegan 💕