guggelutt

Vaknade före väckarklockan imorse. Kände osäkerhet. Att vingklippa sitt fjäderfä väcker känslor i fågelvärlden 🪶 Debattklimat saknas och okvädingsord haglar. Jag har varit medlem i papegoj-, fågelföreningar och -forum men undviker dem helt idag. Likaså håller jag en låg profil i olika hundforum av samma orsak. Det går liksom inte att hålla god ton och ett öppet diskussionsklimat bland fanatiker. Sista gången för min del, för ca 2 år sen, postade jag en bild på Ragnar med skogsvägen bakom/framför oss i ett papegojforum. Det tog inte många minuter förrän jag hade en till synes oskyldig kommentar: "Åh, en friflygare! Kan du inte posta en video där han friflyger" Nej tyvärr, det kan jag inte. Ragnar friflyger inte! Hade saker och ting sett annorlunda ut 2008 när han flyttade hem till oss som 4-månaders unge, då hade han kanske friflygit till kommentatorns belåtenhet, men 2008 rekommenderades vingklippning rätt omgående för att inte människan skulle förlora en rymningsbenägen fågel. När jag hämtade honom som 4-månaders fågelunge den 1 oktober 2008 (dagen då Ragnar har namnsdag och nej, han var inget impulsköp) tänkte jag att han får flyga fritt inomhus tills den dag kommer då vi tar ut honom. Jag och sonen gick papegojkurs hos veterinären och fågelkunnaren Gunnel Andersson och jag pratade ingående med henne om vingklipp eller inte. När Ragnar var dryga året tog jag beslutet och vingklippte honom för första gången, ENBART för att han försäkra mig om att han inte skulle kunna rymma. Han var helt handtam och präglad på oss i familjen. Alltså, han kom till oss 2008! Då fick man vingklippa sina fåglar 2 ggr om året. Då rekommenderade man oxå en ensam papegoja för att denne skulle bli tam och präglad på familjen/ägaren. Idag är det lag på att hålla två artfränder ihop plus att (om jag förstod det rätt så säger en ny lag nu att-->) papegojor som inte tidigare vingklippts inte får vingklippas. Det gör att jag är mer eller mindre bannlyst bland "rättroende" fågelfantaster. 

 

Idag blev jag lite "befriad" från allt det tunga man måste bära som en djurmisshandlande papegojägare som vingklipper! En veterinär som lugnande pratade med Ragnar medan hon klippte klor och fjädrar, som fullt ut förstod mitt resonemang och INTE dömde. Ragnar är ju en hund/människa i Ragnars värld. Han är livrädd för andra papegojfåglar men trivs med oss (mig, maken, våra barn, föräldrar och barnbarn, han är en självklar del i denna hans flock) Idag kan jag ifrågasätta fågelhållning överhuvudtaget. Kor, hästar, hundar och katter är domesticerade, även höns, men ska vi hålla fåglar i bur öht? Om vi ska det bör det väl vara på ett sätt som både passar människa och fågel? Idag måste du ha en bur enligt angivna mått. Du kan alltså inte ha en fågel utan bur, tex. Va? Ragnar är hemtam om rymmer inte från oss, däremot kan han bli rädd och instinktivt flyga iväg, därför vingklipper vi. Han följer med i båt och husbil. Detta accepteras inte av fågelentusiaster för enligt dem har man ingått en livslång fångenskap hemma med jättevoljär i trädgården och helst ska man inte arbeta utan vara hemma med sina fåglar. Är det det bästa för fågeln så ska vi definitivt inte ha tamfåglar i Sverige, tycker jag... men mitt fokus i dagsläget är ju Ragnar. Ragnar som inte förstår att han är en papegoja. Och det är mitt fel... men när han införskaffades såg inte fågellagen och -"kunskapen" ut som idag. Varför ska jag och vi straffas för att vilja Ragnars bästa? För min hundfågel kan inte jag se mår illa i det långa loppet av vingklippning. Min individ, Ragnar, får följa sin familj på alla lämpliga äventyr och verkar trivas med det. Han vet ju inget annat. På gott och på ont. 

 

Idag gjorde iaf jag och Ragnar en utflykt till en smådjursklinik jag fått nys om. Långt ute i skogen. En jättetrevlig veterinär som ställde den fråga hen måste: är han vingklippt tidigare? Sen gjorde hen det hen skulle, hen trimmade klor och vingar, visserligen under Ragnars högljudda protester men fem minuter senare var han kolugn igen. Han är en trygg och trevlig goja!