guggelutt

 

 
Upprinnelsen till alla dessa prylar ligger i att vi båda varit delägare i varsitt lantställe. När vi lät våra syskon köpa ut oss tog vi med våra grejer hem till radhuset. Där fick de plats. Sen köpte vi eget lantställe, ett dödsbo där allt fanns kvar. Successivt bytte vi ut saker och ting, men behöll annat. Så för åtta år sen bestämde vi oss för att flytta till landet... och det blev ett jätteprojekt. Att sortera och packa åtta rum och kök och en hall full med garderober samt ett stort förråd och få in det i ett färdigmöblerat hus med tre rum och kök är omöjligt. Och vi hann helt enkelt inte rensa klart så massor av saker åkte osett ner i kartonger som vi förvarat på olika ställen under åren. När jag köpte Lyan var det oxå ett dödsbo som jag plockade i under tre år samtidigt som jag jobbade heltid och åkte hem på helgerna. Jag har blivit väldigt ensam i plockandet och sorterandet och jag har varit, och är, för mesig för att säga ifrån. Nu tror jag att jag kommit så långt att det som finns kvar efter åtta år är det som står i Ugglebo. Förutom att det åter fylldes på med det jag tog hem från Lyan och jobbet när jag slutade jobba för ett år sen så är det inte så mycket kvar i jämförelsen, men att gå ner dit är snudd på ångest. En del kartonger vet jag är nostalgi, nån är sånt som dubblerats pga dubbelt boende och två är jobb. Detta kaos har blivit en så negativ och förlamande kraft att jag fullständigt tappar handlingsförmågan.

 

Tillslut slutade jag att känna efter, tömde vitrinskåpen från Lyan och bar upp glasen som jag vill att vi behåller och byter ut mot dem vi har i huset samt packade klart en kartong. Kartongen och vitrinskåpen tar jag till Röda Korset på onsdagsinlämningen. 

 

I övrigt har jag skördat rabarber och fryst in, stickat på dassmattan och tittat på tv 🧶