Som tänkt?
Nej, det blir det sällan... men oftast bra ändå. I förmiddags när jag åkte från husbilen på makens jobb kom vi överens om att jag skulle komma tillbaka till kvällen med nya matlådor. Åkte via Mc för lunch och stannade på en skogsväg jag länge tänkt stanna till vid och gå med hundarna. Det blev en besvikelse. En rätt kort vägstump som gick längs 55:an där människor tydligen tyckte det var en bra idé att slänga sitt skräp. Där låg allt från trädgårdsavfall till trasiga soffor och sopsäckar med diverse skit.
Jag tänkte att det nog skulle bli bättre längre fram, men vägstumpen tog slut ett par meter innan den kunde vikt ut mot 55:an. Alternativet var en skogstig men efter ett femtiotal meter vände jag då stigen var översvämmad.
Det var lite av ett kärrmarksområde. På vägen tillbaka såg jag vad som fångat hundarnas intresse. Ett dött rådjur... förmodligen påkört på den intilliggande 55:an och lämnat åt sitt öde 😢
Vi åkte hem, jag diskade husbilsdisk och kokade makaroner till kvällens matlådor med köttfärssås. Så ringde jag en kompis som läst igenom min bok. Hon hade gått igenom mönstren och hittat lite som behövde snyggas upp. Är så tacksam för mina tre väninnor som läst igenom boken, rättat och kommit med värdefulla synpunkter ❤️❤️❤️
Ägnade eftermiddagen åt boken, både åt mönster-rättningarna plus en tutorial för stolp-maskor som jag missat.
Chokladägg är nödvändiga när man rättar 😁🥚🐣📚
Maken ringde nånstans mitt i. Hans kollega hade fått negativt svar på sitt covid-test, var feberfri, mådde bra och skulle komma ner och jobba. Det betydde att maken kom hem med husbilen... så när jag rättat klart och varit ute med hundarna kom husbilen rullande. Vi åt mina hemlagade matlådor, sen gick maken ut och fixade med husbilen medan mina stickor åkte fram och de har hållit mig sällskap vid Tvn ikväll 🧶
Godnatt och sov så gott 💚
Kommentarer
Trackback
