Bitterfitta ❤️

Hade ett tre timmar långt härligt samtal med äldsta dottern imorse. Det kändes jätteskönt att ha så mycket tid, samtidigt som jag är extremt uttråkad och supertrött på yrseln vid det här laget. Kroppen har verkligen fått vila men huvudet vill inte vara med. Nå, jag har mått bättre idag och valde bort att kontakta VC. Märker att det blivit lite av ett trauma då vad jag än sökt vård för kommenteras min vikt. Tillochmed när jag låg på akuten med bukspottkörtelinflammation var akutläkaren tvungen att kommentera min vikt ett antal gånger innan jag sa till på skarpen att jag gått ner 20 kg i vikt under våren, vad mer begär han? 

Men dottern och jag hade ett bra samtal om män och patriarkatet. Det är inte alls samma sak. Män är människor och patriarkatet ett samhällssystem i vilket kvinnor har en stor del vilket är viktigt att ha i bakgrunden när vi pratar om just detta. Jag vare sig tänker på mitt första äktenskap eller har lust att prata om det i mitt nuvarande liv, men när det gäller mina barn som blivit påverkade av detta gör jag självklart det. Vi som levt i destruktiva förhållanden vet att det tas ut på kvinnan då mannen är felfri i det patriarkala system vi lever i. Samtidigt är det läkande att få prata om det som varit och lett fram till det som är. Det är idag inte nån hemlighet att mina två äldsta döttrar inte längre har någon kontakt med sin biologiska pappa sen han stämde dem inför tingsrätten att göra ett faderskapstest förra sommaren. Det blev droppen efter ett 35 år långt … ja vad ska jag kalla det? Förnekande? Ignorans? Hursomhelst har han tydligen alltid tvekat kring faderskapet och jag har varit den som lurat på honom dessa barn för ekonomisk vinning, DET har jag minsann fått höra. Den ekonomiska vinningen har bestått i de enorma rikedomar barnbidrag och bidragsförskott gett mig då han vägrat betala underhåll. Inte ens 35 år efter skilsmässan kan han släppa det faktum att vi var unga, oerfarna och inte hade den erfarenhet vi borde ha idag när vi närmar oss 60-årsåldern. Men jag känner att jag kan klappa mig själv på axeln och berömma mig för dessa två underbara flickor jag fått förmånen att uppfostra och lära känna i detta kvinnofientliga samhällssystem, till de fantastiska kvinnor till de är idag.

(null)
31 oktober 2021 och 17 december 1983

I lördags beklagade jag mig för grannen över någon som inte visade tillstymmelse av hänsyn då den/de drog fram i sina maskiner på skogsvägen. Han misstänkte "praktikanten"och  skulle prata med hen. Idag fick jag en SUV uppkörd i häcken samtidigt som jag desperat försökte samla ihop högen av skällande galenskapare för jag vägrade kliva ut i ett vattnigt dike. Personen i fråga lutade sig fram och vinkade, i mitt tycke överdrivet, när hen körde förbi och jag stod på en plätt fast mark med mina hysteriska hundar. Inte vet jag om detta var "praktikanten" men med min yrsel hade jag, surkärring som jag är, svårt att smila upp mig mot "artigheten". Håll avstånd om du vill ha ett leende och en vink tillbaka‼️ Kände mig som en riktig bitterfitta som inte glatt kunde bemöta ett ungt leende face, men när man sekunderna innan inte känt sig säker på att det unga facet fattat att min lilla svarta pitbullwannabe betyder mycket för mig och när jag fruktar för hans liv i det inte omöjliga scenariot där jag tappar kontrollen över kopplet och han springer mot bilen med rullande hjul som befinner sig mindre än två meter bakom mig i jakten på en någorlunda fast markplätt att kliva åt sidan på.

(null)

Såklart har jag stickat och tittat på tv även idag. Jag hoppas att yrseln är över imorgon…

(null)

Flyttade mitt inlägg om #metoo 👉 (klicka) metoo 👈 till kategorin "mäns våld mot kvinnor" och förfasar mig återigen över att det sitter män på psykatrijouren, tillika psykiatriker, och säger rätt ut till kvinnor att de är deprimerade för de är oattraktiva. Är det Sverige idag? Jajamensan 😳







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0