För de e ingen vanli da… 🎶
Man kan inte skriva om allt, det är det som skiljer en blogg från en dagbok… men idag är iallafall min vigningsdag. 11 september 2005 kl 11.00 vigdes jag till diakon i Storkyrkan i Stockholm av biskop Caroline Krook. För två veckor sen välkomnades
jag i den fjärde församlingen jag ska tjänstgöra i och jag hoppas det blir min sista innan pension.
Detta har jag firat med att förtidsrösta…
… och besöka St. Eskils källa.
Det finns två sägner om källan. Den mest berättade är nog den om källan som sprang upp ur marken där bårbärarna tog sin första rast på vägen tillbaka till Tuna, senare Eskilstuna efter Eskils kanonisering-helgonförklaring. Många av dem som dog i martyrdöden i sina missionsgärningar helgonförklarades.
Den andra sägen säger att Eskil döpte omvända hedningar i källan. När sen bårbärarna satte ner han bår vid källan för att vila och dricka började källan bubbla kraftigt.
Vägen förbi källan som har minst 1000 år på nacken är märkt av historia. Eftersom bårbärarna gick där vet vi att den riktigt gamla landsvägen passerade källan.
Milstolpar har funnits sen Romarriket, men här i Sverige upprättades de från ca år 1650 till sent 1800-tal. Eftersom den står längs gångvägen alldeles invid bilvägen tror jag att det fortfarande, 1000 år senare, är samma väg St Eskil vandrade.
Bergrum finns oxå längs vägen men även uppe i skogen.
Min vana vid källan har blivit att tvätta händer och ansikte. Sen fortsatte vi upp i skogen. Här finns fler militära lämningar.
Det här är nog bara en glad grillplats där ungdomar samlas och festar, men bakom…
… är det ett tjusigt målat bergrum. Gillar ögonen på dörren 👀
Först trodde jag det var nån fästning eller kungaborg men vid närmare betraktelse tror jag mer på nåt militären rivit efter att marken gått i kommunens ägo.
Eftermiddagen och kvällen har inte bjudit på nåt spännande. Rester till middag.
Kommentarer
Trackback
