Om…
… jag inte alldeles nyligen använt rubriken "uthärdlig osäkerhet" hade det blivit rubriken idag. Osäkerhet eller nervositet, ibland sak samma. När jag kom imorse läste jag ett Mail, den jag skulle ha mottagningen med var sjuk och ställde frågan
om vi skulle ställa in. Jag satte mig ner ett par minuter och gick sen ner till Gåvorna, där fick jag full uppbackning: "Vi kör!". Jag jagade ny nyckel utan resultat, kopierade fondblanketter, jag improviserade en morgonbön utefter det jag sett att mina
medarbetare gjort och sen körde vi. Jag menar, jag har ju hundratals timmar av mottagningserfarenhet! Vad är det värsta som kan hända, lixom? Hursomhelst blev det full careta, fem besök och inte en minuts paus emellan. Jag tyckte det gick bra!
Och vilket rutinerat teamwork med Gåvorna!
Sen var det det där med nyckel 🔑 Vi kunde inte gå vanliga vägen till lunchrummet pga kyrkovalet och min nyckel passade inte bakvägen. Jag kommer snarast behöva hjälp med 1. Rätt nycklar 2. Lön- och bokningsapp 3. Mer datorkunskap i nya systemet.
Sen kommer all teknik funka kanonbra. På fredag tänker jag jobba hemifrån där bland annat dessa system ska användas så jag lär känna dem och slipper låta teknikens under ta så himlans mycket tid framöver 😇
Efter lunch åkte jag till Alla Helgons kyrka. Jag ringde ett samtal från parkeringen och sen hade vi 2 timmars planering av vår gemensamma diakonidag senare i september. Det ska bli kul. Sammanfattning, efterarbete efter morgonens mottagning
och en ny kontakt fick avsluta arbetsdagen.
Mamma ringde på hemvägen. Därefter hade jag ett mycket givande samtal med en kollega och vän innan jag kokade potatis och lagade lax i ugnen 🐟🥔 Maken fick utryckning och jag har slappat vid Tvn med min nya besatthet: majskakor ranch 😋
Men vad 17 pysslar jag med? Dax att gå sistanaden! Tidig morgon imorgon 🕠
Kommentarer
Trackback
