guggelutt

På ett sätt var det skönt att komma hem, men samtidigt känner jag att jag drar igång på alla växlar. Innan vi for iväg på våra härliga resor tänkte jag tanken att jag skulle behövt stanna hemma för att få ordning. Det är väldigt mycket jag skulle behöva göra. Plantera om blommor, röja Ugglebo, sortera ut kläder, gå igenom och kasta papper, föra över det jag behöver från gamla datorn till nya, knyppla och sticka klart vissa projekt, rensa bland mina böcker… men så slår det mig att jag var hemma ett helt år alldeles nyligen utan att jag gjorde dessa saker. När det gäller hemmet har jag blivit handlingsförlamad. Jag skyller på flera års kartonghelvete efter avyttringen av våra med syskonen gemensamma lantställen samt flytten från radhuset plus omhändertagandet av två dödsbon. Livet är för roligt för att göra tråk-saker i all evighet liksom. Samtidigt skulle jag må så bra av att ha mitt dröm-Ugglebo istället för att det är en avstjälpningsplats för allt det där jag borde gjort. Tanken slog mig under semestern att jag skulle kunna ha en liten loppis vid tomtgränsen och se om folk vill köpa några böcker för en tia, eller en påse restgarn? Det kanske skulle vara roligare att röja då?

Men så tog jag tag i det viktigaste. En mörk och en ljus tvätt handtvättades 🧺 Vi har beställt en ny tvättmaskin som kommer i veckan, men jag behöver lite kläder till veckan som kommer. Jag skulle verkligen behöva rensa garderoben, har massor som jag inte använder, kanske bara en tiondel! Snacka om energitjuverier!

Medan maken åkte och handlade till kvällen städade jag paviljongen. Det blev inte gjort före semestern och den börjar oxå se ut som ett skräp-förråd. Alltså, jag pallar inte! Var kommer all dynga ifrån? Nu är där torkat, dammat och dammsuget med allt det där jag skulle vilja kasta är upptryckt längs ena väggen. Skruvar, rep, isoleringsmaterial och sånt vågar jag inte röra 😉

Sen gick jag ner till Ugglebo, stannade i dörren och lät ångesten härja fritt en stund.

Stod där säkerligen en kvart - 20 minuter innan en plan tagit form. Apropå det där med att inte se skogen för alla träd🌲🌳🌲🌳🌲Ett träd i taget. Ett nystan. En liten grej. Metodiskt tog jag reda på det som stod på brudkistan innanför dörren. Alla broderigarner, mönster, aidaväv etc åkte ner i kistan. När allt med broderianknytning ligger där ska det sorteras för sig. Sen tittade jag snabbt i de tre kartonger som stått innanför dörren sen i höstas. Blandad kompott som ska till insamling. Jag lyfte upp dem på brudkistan. Jobbade sen metodiskt med fokus på en detalj i taget. Tillslut satt jag i fåtöljen och började sortera knyppelgarner. Då kom maken ner och sa att det var dax att börja med maten. Tacksamt släppte jag det jag hade för händer och smet 🏃🏼‍♀️ Jag borde jubla för nu finns det (återigen) en gång fram till en fåtölj som går att sitta i 😅 men jag mår bara illa 🤮 

Städa och rensa

Obehag och nostalgi

i samklang

Nu ska vi gå ut och bada tunna 💦 

🧺 🤮 🧹

Saknar:

Regnet smattrar 

mot husbilstaket

Hemtrevnad