När juldagsmorgon glimmar
Alltså! Jag hade en väldigt annorlunda julafton, men jag är inte på nåt sätt missnöjd. Tvärtom. Uppesittarkvällen hos yngsta var toppen, även om maken var på jobbet under halva kvällen. Det jag inte berättade i fredags var att när jag kom upp
till dottern upptäckte jag att jag glömt byta byxor i hasten, så till min glittriga topp bar jag mjukisbyxor kvällen till ära. Jag hade inte brytt mig så mycket om inte svärsonens mamma varit där, det var bara andra gången jag träffade henne så lite
snygg hade jag velat vara, men hon menade att byxorna inte syntes när vi satt vid bordet och att mina byxor var bekvämare än hennes i tv-soffan… hon hade skinnbrallor! Alltså, jag kan ju inte hjälpa att jag är den jag är.
På morgonens mässa hade jag iallafall klätt mig snyggt. Kom tillochmed ihåg att ta med mig inneskor!
Dessa kom jag ihåg även på midnattsmässan, men jag kom dit utan min svarta kofta. Hade jag varit smart hade jag hämtat mina liturgiska kläder från Hovsjö, julnatten är ju en stor natt, men det kom jag på försent. Nu stod jag där i min vida röda
topp och kände mig som ett juläpple bredvid min mycket stilmedvetna chef i sin liturgiska klädsel 🍎 Förutom min tunghäfta är mitt totala ointresse för kläder ett problem i mitt jobb. Jag hoppas att jag har andra kvaliteter som uppväger
detta.
I båda mässorna hängde jag med i överstämman i Psalm 122s fjärde vers. En av kvinnorna i kören tog överstämman i Hovsjös mässa, så när hon kom till Tveta var jag beredd. Vi drillade så ljust vi nånsin kunde och det var en härlig känsla att få ta i
från tårna till orgelkompet och församlingens melodistämma. Efter midnattsmässan fick jag chans att prata lite med kollegorna som jobbade. Det blev både musik- och lite jaktsnack men oxå textil, mögel och Ersta diakoni.
Vi sov gott i husbilen även inatt. Slocknade vid 2 och vaknade vid 10. Då hade maken redan varit ute med hundarna och väntat på att jag skulle slå upp mina blå en stund 👀 Vi gick upp i personalrummet och åt frukost, sen åkte jag hemåt
medan maken ronderade.
Min känsla idag har varit renaste julefrid. Solen sken, några minusgrader … jamen såklart skippade jag motorvägen och körde hem gamla riks-1:an. Vackert så det gör ont och inte mer än 70km/h nånstans 😍
Det var dags för vovvenad när jag skulle komma hem, men inspirerad av nyårskrönikan jag håller på att skriva och där jag skrivit om vårens utflykter svängde jag av vid Gorsingelund istället. Jag har sett bilder på SOKs
Facebooksida från fågelmatningen där och var lite nyfiken. Jag har varit där några gånger om våren och då har för varigt frodigt och grönt, så när jag kom dit blev jag lite förvånad över att det fanns så fina historiska,
biologiska promenadstråk i området. Dessa har jag helt missat, men nu när marken är bar syntes de tydligt 😅
Fågelmatningen
Potatiskällaren
Gamla vägen till Gorsinge by. Gorsinge by skänktes till Strängnäs stad av drottning Kristina år 1649
En av husgrunderna
Bikupor 🐝😍
Nu hade jag en julblomma i bilen från yngsta dottern som vi fick på uppesittarkvällen, så jag gick tillbaka till bilen efter 25 minuter, men dit åker jag ju igen och går vovvenad, området är inte färdigupptäckt!
Maken kom hem en stund efter och han hade handlat. Grillen åkte fram och ugnen på. Vi grillade kött och gjorde smashed potatoes med champinjonsås 😋 och så blev det avocado med skagenröra till förrätt. Maken fick åka till jobbet igen… men framåt kvällen
vispade jag ihop risalamalta med konserverade mandariner 🍊 vilket vi smaskade i oss när han kom tillbaka.’
Jösses vad trött jag är…
Kommentarer
Postat av: [email protected]
Haha, kul med mjukisbyxorna. Men skinnbrallor behöver inte vara så obekväma! Har på mina hela tiden, inklusive TV-soffan, både snygga och sköna :)
Svar:
Guggelutt
Postat av: Olivia
Ja det tycker jag verkligen du ska göra. Man kan aldrig ha nog med skinnbyxor (intalar jag mig själv)!!
Trackback
