guggelutt

Skator i slagsmål

under vårat fågelbord 

Snö och frö yr runt

Att mata fåglarna på vintern är så intressant. De har såna hyss för sig. Och vi matar inte bara fåglar utan i snön ser vi spår efter rådjur, hare och sork som kommer till fågelbordet oxå. Rådjuret brukar komma dagtid, men haren och sorken kommer på nätterna.

Jag hade tänkt vara ledig idag, men fick inget svar på min ledighetsansökan och det var väl lika bra det. Ett själavårdande samtal och lite inläsning på regelverk fick mig att sluta noja över tandläkaren. I vanlig ordning tänker jag att min sista stund är kommen så fort en tandläkartid närmar sig 😅 Eftermiddagen tog jag hursomhelst ledigt ändå.

Efter lunch drog jag ut en visdomstand och trots att den förra tog en kvart (ca 15 år sen) så lever alla skräckhistorier om tänger, kirurgiska ingrepp och ymniga blodflöden i mig 🩸 Min fina tandläkare och lika fina tandsköterska tycker att min tandläkarskräck är jätterolig … och det är precis det jag behöver. De uppskattar min dramatiska humor och jag får leva ut mina rädslor. När jag jämförde tandläkarbesök med att föda barn, att det var mindre läskigt att föda än att laga tänder, skrattade de gott. Sen satte den asiatiska superrara sköterskan bedövningen utan att det kändes innan den unga respektingivande tandläkaren från Mellanöstern lirkade ut tandjäveln på tre minuter 🦷 Sen fick jag tanden med mig hem med uppmaningen att lägga den under kudden till tandfen 🧚‍♀️ För mig betyder det mycket att det är två unga kvinnor som inte anammat det svenska sättet att inte få visa sin rädsla. Känns gott att det är till dem jag ska få gå och hålla två teaterföreställningar till i vinter när den trasiga tanden ska få en krona 👑 Min käft har blivit en sagovärld 🏰

Jag har tänkt mycket på Stina Wollter på sistone. Jag uppskattade hennes bok jättemycket, följer hennes kroppspositivism på Instagram och när jag igår såg henne i Antikmagasinet där hon pratade om sin feministiska konst växte hon ännu mer i mina ögon. Jag hoppas att hon kommer ha en utställning snart och att jag kan gå på den. 

Det var så roligt att se bilden på den nakenbadande Stina i hennes bok. En nästan likadan bild tog min barndomsväninna på mig tidigt i höstas. Känslan att näcka i solnedgången är magisk 🧚‍♂️ 

En tavla hon visade igår på Antikmagasinet och som jag tyvärr inte hittar när jag googlar, berörde mig mycket i det skede i livet jag finns nu. Det var ett självporträtt där hon höll sitt ena platta bröst, och i kjolen hade hon målat ett barn som drack mjölk ut en kopp samt en fågel som matade sina ungar. Hon berättade att det var där hon stod nu, med självständiga vuxna barn och en kropp som inte längre kan producera vare sig mjölk eller barn. Hon och jag är årsbarn och bilden klingade an till mina egna ensamhetskänslor när saknaden över barn-och ungdomsåren kommer över mig. Tystnaden som uppstår när barn och barnbarn åkt hem igen. Jag vill inte säga att det är kvinnans uppgift att föda och amma barn, men det är en av uppgifterna hon oftast KAN göra. Och när "mission completed" kan det bli väldigt fysiskt tomt. Visst fyller man livet med innehåll ändå, men det är en fysisk sorgeprocess jag inte varit beredd på. Jag är så stolt över vart och ett av mina barn och barnbarn, det är inte det, men när barnen är utflugna blir det lixom ett hål i en själv. Stina kan utrycka sånt, hon ❤️💔❤️‍🔥

Med tiden har jag insett att älskar kvinnor. Jag älskar kvinnor i alla former och storlekar. Jag älskar kvinnor som är kvinnor. Jag älskar kvinnor som kropp, konst och fenomen. Jag älskar det magiska systerskap jag ibland kan översköljas av i vissa möten med kvinnor, som de ickedömande tandläkarbesöken på sistone. Jag är så glad över att vara kvinna.

🤰👩🏽‍🔧👩‍🔬🧑🏼‍🎤👩‍⚕️👮👵🏻💃🙋‍♀️🧚‍♀️🧟‍♀️👰‍♀️🧕🏽👩🏼‍🦳👯‍♀️👨‍🦼🤱🏼👩🏾‍✈️👩🏻‍⚖️👩‍💻

Tandsköterskan sa att jag inte fick anstränga mig fysiskt på ett par dagar så jag började sticka baby- och barnsockor av restgarnerna efter makens och väninnans sockor. Härligt med kreativ sysselsättning 🧶 

🍃🌺🍃