Knyppelsöndag
Trillade bokstavligen ur sängen imorse. Jag vaknade av nåt som surrade och min sömndruckna gärna 🧠 sa att jag försovit mig (sommartid). Samtidigt som jag mentalt var på väg ut i köket i tron att telefonen låg där på laddning och surrade, mindes
jag att jag hämtat den på småtimmarna så den låg bredvid sängen. Detta i kombination med att jag fattade att klockan inte alls var väckarklockdax, det var telefonen som vibrerade ett ingående samtal, och i min snedvridna kroppsställning fick
jag ner en fot på golvet och den hala luddiga mattan. BOOM 💥 "Vad händer?", hojtar en lika sömndrucken make och när jag äntligen får upp näsan ovanför sängkanten, väser jag: "Det ringer" 🐍 "Men svara då", väser han tillbaka 🐍 När
jag slutligen samlat ihop armar och ben från golvet hade det slutat ringa. Jag konstaterade att endast ett knä var lite ömt och kravlade mig upp i sängen och ringde upp 📞
Jag hade lagt över Knyppelpinnarnas möte idag på kassören då min dotter och hennes familj skulle sova över, men nu gjorde de ju inte det, utan åkte hem igårkväll pga översvämning i källaren. Nu svarade en genomförkyld kassör att hon
inte kunde komma på mötet idag. Tur i oturen att jag ändå hade tänkt åka eftersom jag inte behövdes hemma 🏡
Styrelsemöte och medlemsmöte gick bra. Idag fick vi en föreläsning om Elsa Petersons Spetsaffär som fyllt 100 år under pandemin. Elsas
barnbarn berättade personligt om affären genom tiderna, men framförallt om mönstren och mönsterproduktionen. Jättespännande 🤩
Sen blev det lite försäljning av bland annat mönstren hon berättat om och massor av nya härliga garnfärger.
Jag köpte på mig färger till min kurs och mönster till mig själv. Köpte oxå fyra par knyppelpinnar i ek. De var både vackra och lite ovanliga i formen.
De smala är finknypplingspinnar. De större måste jag nog fråga om funktionen, men de var väldigt behagliga att hålla i.
När jag kom hem fixade jag till några misslyckade lax/potatisplättar och åkte sen iväg på knyppelkurs. Fyra elever kom och vi hade en trevlig kväll. När vi hade pausgympa kände jag dock var sträckningarna och smällarna från imorse tagit. Jag
kan inte låta bli att fnittra åt eländet, lite komiskt var det ju 🤭
Körde hem under en gränslöst vacker himmel
Det blev en halvtimmes tunnbad när jag kom hem. Nu återstår bara sistanaden 🐾👣🐾
Kommentarer
Trackback
