guggelutt

Vardagsverkligheten för min del började med kö och sen ankomst. Maken och jag har som vana att jag ringer på morgonen och han på eftermiddagen. Han sticker ju när jag går upp och åker hem innan jag slutat. Idag fick jag veta att det var en stor viltolycka innan Nykvarnsavfarten, först ett rådjur och 200 m efter en stor älg som hade blivit påkörda. När maken körde förbi olycksplatsen strax efter sex gick det rätt fort, men 1,5 timme senare fastnade jag i 30 minuters kö. E20 hade stängts av. En viltvårdare hade fått skjuta älgen. När och mer vet vi inte. Det störde mig otroligt mycket när P4 bara annonserade att Stockholmstrafiken flöt på bra. Där satt vi och jag visste ju att en stor älgtjur och ett rådjur blivit påkört eftersom maken sett det, men hur många av oss andra kanske tusen trafikanter utanför centrala Stockholm fick veta varför vi fick sitta i kö över en halvtimme "på landet" var ointressant 😡 Jag ringde en kollega och hunddagis, hann i tid före dagisets morgonad och 25 minuter försent till mitt möte.

Strax efter mötet dök en dotter upp. Hon skulle hänga med mig idag för en skoluppgift. Hon hängde med på äldreboendet, sen åt vi lunch och till sist var hon med på vardagsgudstjänsten och kyrkkaffet.

Uppgiften handlade om kommunikation och information, och vid dagens slut kunde jag bara konstatera hur mycket JAG uppmärksammat olika former av tal, tilltal, symboler, kroppsspråk, förväntningar på kyrkan, kommunikation, språk mm mm

Klockan fyra körde jag hemåt, efter att ha hämtat hundarna tog jag ett långsamtal på telefon och när jag kom hem tog jag mailskörden 🕓 Det hade blivit en del under min frånvaro och under dagen. Det blev en lång  dag mao.

Kvällens bekymmer är om jag ska gå ut med hundarna och krypa ner bredvid maken eller om jag ska försöka hålla korpgluggarna öppna en halvtimme till…

🌻 Godnatt världen 🙏