Dag 292
Vaknade så där tidigt igen. Maken går alltid upp strax före fem och oftast konstaterar jag bara att han stänger ytterdörren vid halv sex nån gång. Imorse vaknade jag när han gick upp och somnade inte om. En molande värk där gallan
en gång satt gav mig lite ångest i mörkret. En läkare sa för 30 år sen att det troligen handlar om en tarmficka och eftersom gallan är borta sen snart fyra år kanske jag måste lita på det. Obehagligt är det när det sätter igång iallafall 🤷♀️
Gick upp kvart i sex, duschade och gjorde mig en lugn morgon 🥱
Klockan nio lämnade jag hundarna på dagis och 40 minuter senare rusade jag med ett brölande in på föräldrarnas toa, så pissnödig att jag trodde jag det skulle börja rinna ur öronen 😅 Mamma och jag asgarvade åt de kroppsliga funktionerna som just inte
alltid är så himla roliga 😇 Vi hann umgås en stund innan biståndsbedömaren kom, vilket blev ett bra möte.
Bild från i våras
När biståndsbedömaren åkt sa vi hejdå och jag åkte vidare in till Trosa stad och åt lunch med min fina kollega där. God karré och goda samtal på Punchkällaren vid Trosaån.
Eftermiddagen spenderade jag på jobbet i telefon och vid dator. Förberedde mig så långt jag kunde inför morgondagen plus att chefen tittade in för ett samtal.
Kylan nyper kind
Första snöflingan faller
Doften av vinter
Hämtade hundarna från dagis och körde hem i ett lätt snöfall. Funderade på vinterdäcken, men det ska ju bli mildare igen enligt väderappen ❄️😎 Vädret kändes lite underligt iallafall, med snö och sol och alla höstsprakande färger på en gång
Solnedgången i det stilla snöfallet var otroligt vackert
Ensam hemma ikväll. Värmde på kyckling från igår och virkade en stund. När maken ringde på vägen tillbaka till jobbet från ett ärende sprang två vargar över landsvägen precis före Järna.
Nu är hundarna kissade och norrskenschansen vid midnatt struntar jag i eftersom himlen är snö-bemolnad ☁️
❄️ Godnatt världen 🍁
Kommentarer
Trackback
